Det var när sonen var två år gammal och han vägrade somna en kväll. Han förhalade det hela hit och dit: "mamma jag behöver kissa, mamma jag ska bara..."
"Nej", sa mamman, "du ska sova nu och det ska vara TYST här inne". Ni vet hur det kan vara och sådär fortsatte det ett tag.
Sonen struntade blankt i order och småsjöng istället. Mamman drog till slut djupt efter andan och frågade om sonen ville ha välling. Det ville han. "Ok", sa mamman, "men efter det ska det vara TYST, jag vill inte höra ETT LJUD här inifrån!"
Sonen tittade oskyldigt (eller hur) på mamman och frågade lugnt: "Får jag andas?"
I det läget är det inte lätt att hålla sig för skratt. Men man måste, för tappar man det då är det kört. Typ. Så mamman höll masken, bet ihop och väste mellan tänderna: "Ja om du gör det TYST."Mamman har sista ordet. Alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar