Det är Mello-tider. Som en sann motvals kärring försöker tant Sträng i mest möjliga mål undvika att ta del av eländet. Tant gillar inte dunka dunka.
Men det verkar barnen göra.
För den oinvigde dock, som försöker hålla en viss nivå här hemma. Kommer det lite som en chock. När barnen helt ledigt går omkring och sjunger om såväl groupies som doggystyle.
Då tvingas tant Sträng söka information. Och läsa på. Och höra sig för.
Jag förstår nu att det är en helt annan typ av groupie än den jag i första hand tänkte på. Till min stora glädje.
Och till min ännu större glädje visar det sig att det där med doggystyle var en fråga om språkförbistring och dålig hörsel i flera led. 5-åringens något otydliga uttal av det för henne okända ordet dollystyle i kombination med tant Strängs ålderspåverkade hörsel.
Puh. Nu kan vi andas igen. Saker och ting är tillbaka på rätt plats och tant Strängs puls har gått ner med ett par hundra slag per minut.
