One Stop Plus - mode på nätet i generösa storlekar

I min kallsvettiga ångest inser jag att jag hade behövt fylla på lite i garderoben. För mig är det ingen glädje- och lustfylld avkoppling direkt. Ska jag handla IRL får jag ha med mig mamma. Det är sant, snart 40, men behöver mamma för att klara att köpa kläder. Kommer jag in ensam i en butik blir jag alldeles blank. Jag tycker inget är snyggt och vet inte var jag ska börja titta på. Uttrycket ser inte skogen för alla träd, har här sin exakta innebörd.
   Men såhär lite på håll, lite laid back, med en bra kaffe i handen framför datorn funkar hjärnan bättre och kan sortera intrycken.
   Så jag sökte på One Stop Plus - mode på nätet i generösa storlekar. Bara det är en sorg. Men det var nu inte det detta inlägg skulle handla om, så där lägger jag snabbt tillbaka locket.
   Jag klickade mig in på BH och rubriken jag fick på fliken är:  BH för dam i stora storlekar. Vän av ordning undrar genast om de också saluför (underbart ord för övrigt) BH för herr i stora storlekar. Eller om de bara har för BH för herr i små storlekar. Fast tanken var ju att det skulle vara generösa storlekar.
   Nåja. De var inte tillräckligt generösa för mina klämpåsar i alla fall. Storleken 70J var tydligen för generös. Att hitta BH i rätt storlek är som en hägring, en chimär, som en doft man kan förnimma långt i fjärran.
   Lite som det perfekta tatueringsmotivet faktiskt. Cirkeln är sluten.

Överserverad

Det här med lchf is the shit. På bara 1,5 glas vin är mamman snurrig i huvudet, yr i plymen, susig i huset, snygg i luvan, på pirkalurven, rund under fötterna, glad i hatten, på kanelen, överförfriskad, påstruken... Eller min favorit: överserverad. Det gör liksom mig oskyldig, som om någon annan faktiskt givit mig för mycket att dricka helt enkelt, utan att jag egentligen bett om det. Kärt barn har många namn.
   Så nu ska mamman gå och lägga sig och sova alldeles gott. På bara 1,5 glas vin. Lchf rules. Try it, you'll love it.

skrivihop.nu

Särskrivningar är alltid ämne för debatt. Jag själv är av skolan att försöka undvika särskrivning. Det är inte så mycket för att jag har en sträng uppfattning om vad som rätt och fel i ämnet, utan enbart för att underlätta läsförståelsen och flödet. Om det särskrivs lite galet blir det en helt annan innebörd i texten och jag hänger upp mig på att jag inte förstår vad som händer. Alltså rent en fråga om funktion och inte någon värdering kring hur det borde/ska vara.

Som exempel fick jag idag ett mail från de trevliga människorna på underklädesaffären Change (som jag är trogen kund hos, världens bästa, många problem de har löst för en sån som jag). Titeln på mailet var enligt följande:

Tros shoppa hos Change

I detta fall blir det ju vansinnigt kul med särskrivning. “Senaste nytt om Michael Jackson - är han verkligen död? Nej, han tros shoppa hos Change.”

Tack Change för idag. Ett gott skratt förlänger livet, i synnerhet när man tros trosshoppa hos er. 

i/på; mycket info i en preposition

Som jag tidigare nämnt är språk ett av mina stora intressen. Att pussla är också ett stort intresse, men det är en helt annan historia. Språk fascinerar och är en av de saker jag kommer att ta upp funderingar kring här och den här tanken blir den första. 

Satt precis och kollade på slutet av One Hour Photo (mysig liten filmrulle, muahahahaaaaa, jag vet, lågvattenmärke, men kunde inte låta bli) och där ger filmens tveksamma hjälte order om att: “Gå och sätt dig på sängen!” Vad han sa på engelska hörde jag inte eftersom jag samtidigt fick plötsligt bestyr med att torka upp minsta dotterns grötspya, men så hade översättaren i vilket valt att översätta. I kontexten dessutom helt korrekt vad jag kan se. Nå, det var inte det jag skulle yra om, utan om skillnaden mellan i och på i det här läget. Att så mycket information ligger inbakat i en preposition, som man inte tänker på och hur det måste vara egendomligt svårt att lära sig andra språk. 

Om jag säger “jag går och lägger mig på sängen”, görs nog i de flesta fall kopplingen att det är en handling av mer temporär karaktär. Man lägger sig en stund. Sannolikt har man inte pyjamas, sannolikt är det inte fråga om att lyfta på täcket, utan villl man ha nåt på sig tar man med en filt. Men säger jag “jag går och lägger mig i sängen”, blir det något helt annat. Plötsligt får man en känsla av att det är en längre stund det är frågan om och kanske att man förväntar sig att den man talar med också ska komma med? Om en stund om inte annat? Och det är sannolikt en fråga om pyjamas (eller inte, upp till var och en) och definitivt en fråga om under täcket. Alltså, väldigt mycket information, eller underförstått som det också kan heta, i en preposition. Konstigt snarare att vi faktiskt ibland förstår vad någon annan menar, tänker jag.

Ja, det var väl det. Så tänker jag i alla fall. Tur att det inte är svenska man ska lära sig som främmande språk, det verkar krångligt. :-) Det skulle han tänka på ibland, vad han nu heter mänskan som är Sverigedemokraternas ansikte utåt när han pratar strunt i media. Man undrar ju ibland om han inte håller på med nån slags subtil stand-up comedy där han själv inte ens förstår hur rolig han är.  

Jag återkommer med fler funderingar kring språk allt eftersom.