För vad som nu känns som evigheter sen, hade Arla den goda smaken att saluföra en kokosyoghurt i en lite turkosaktig paket med namnet Kung Kokos (det saknades väl något i hyllan som matchade yoghurtar med drottningbär). Kung Kokos var stapelvara i mitt lilla studenthem, den enda yoghurt jag varit trogen (eller nja, jag vänstrade då och då med den som innehöll äpple och kanel och som därmed smakade äppelkaka med vaniljsås... Ah, det var tider det... Både äta äpplekakan och ha den, på nåt vis).
Som med allt gott, var vår tid tillsammans redan räknad och snart togs den ur Arlas sortiment. På senare tid har liknande produkt bara stått att finna i flerpack drömyoggi tillsammans med annan yoghurt jag inte alls är förtjust i. I och med lchf är smaksatt yoghurt strängt förbjudet och jag trodde att that avenue of pleasure was cut off.
Men, en bubblare dök upp. I jakten på bra kokosfett köpte maken hem en burk som inte var deodoriserat (avancerat detta) och därmed hade smak och doft av kokos kvar. Och voilà, en rejäl klick sådant tillsammans med lite rysk yoghurt (fetthalt 17 %) och vispgrädde och så hade jag plötsligt en frukost som slår alla drömyoggisar i världen. Toppat med lite nötter, står man sig fram till lunch utan problem.
Det är nu sjätte veckan på lchf. Bara ett kilo minus på vägen, men det syns i ansiktet och över ryggen. Det är gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar