lördag 1 oktober 2011

På hjärtats hotell har jag hållit vad jag lovat

Jag har tre barn. Jag älskar dem så det värker i kroppen och tjuter i öronen. Alla har de exakt likadana rum, precis lika långt från receptionen på mitt hjärtas hotell.
   Men alla föräldrar vet också att man har olika relationer till sina barn, helt enkelt för att de är olika människor med olika karaktärsdrag som man funkar mer eller mindre bra med.

I rum nummer X bor S. Han är min store S, nu 8 år. Han är stor och ståtlig, han är söt (hatar man såklart när man säger till honom, men det struntar jag i) nu och som mamma till honom är jag säker på att han snart kommer att bli snygg och sen, i sinom tid stilig. Han är snäll och smart och självständig på många sätt. Han har ett hjärta av guld och är generös, lugn och omtänksam. Han må vara en kopia av mig till utseendet, men han är sin pappas son i sättet. Jag lever inte tillsammans med hans pappa längre. Det är rörigt och komplicerat, men funkar ändå ganska bra. Pappas son. Ut i fingerspetsarna.

När S var några år, sa en spåkvinna en gång att jag i ett tidigare liv lovat: "Jag ska göra allt jag kan för att föda dig" och att det löftet inte var till S. Så jag väntade och väntade, undrande över vem det kunde vara jag svurit en sådan ed till... Men det dröjde. Jag hann gå igenom mycket elände, sorg och förtvivlan. Jag började befara att jag inte skulle hålla mitt löfte.

Men så, plötsligt, efter 6 år, kom det en gäst till rum nummer Y. Där bor lilla A, nu 2 år. Orsaken till att det dröjt så? Jo, hon visste redan däruppe i sin himmel vilken pappa hon ville ha och det tog lite tid, men när det var löst gick det undan. Ett år på dagen efter att jag träffat hennes pappa första gången åkte vi hem med henne från BB. Hon är också lik mig till utseendet, men hon är pappas tjej. De har det där speciella när de är tillsammans. Det där som bara är deras och som gör mig varm i hela kroppen. Lilla A är vår clown, vår filur, vår härliga och vår glada. Vår spontana, rättframma, självklara, okonstlade och avspända. Äntligen, tänkte jag, har jag hållit vad jag lovat. Men spåkvinnan sa att den lilla jag hade svurit min ed till skulle ha uppnäsa och fräknar. Lilla A har varken uppnäsa eller fräknar. Och hon är pappas tjej. På det där härliga sättet.

Det dröjde bara 1,5 år och sen flyttade en gäst in i rum nummer Z. Där bor lilla V, nu 9 månader gammal. Jag tror att jag har fullgjort mitt löfte nu, den ed jag svor. Hon är väldigt lik sin pappa till utseendet och det är för tidigt att säga något om personligheten i detalj. Men jag tror, den här gången, att det är fråga om mammas tjej; den här gången är jag närmast. Tredje gången gillt. Där finns en liten uppnäsa och hon har den där bleka hyn som brukar innebära fräknar. Lilla V är vår eftertänksamma, vår avvaktande, hon som tittar med stora blå ögon rakt in i hjärnan på en. Lilla V är vår viljestarka, vår envisa, vår granittjej, hon som verkar veta något som vi andra bara kan gissa.

Sista månaderna när jag väntade henne tyckte jag mig se skuggan av ett väsen vid en viss plats i huset. Varje kväll, flera gånger, skymtade det förbi, en skugga, ett vinddrag. När vi kom hem från BB lika så. På samma plats i huset kunde jag ibland känna att luften var lite tjockare. Ibland hade en filt lagts omsorgsfullt tillrätta över den lillas kropp när hon sov, trots att jag under tiden varit med den stora.
   Jag tror att lilla V hade en eskort med sig till oss. När hon var några månader försvann känslan, skuggan, vinddraget och den tjocka luften. Jag tror att det kunde konstateras att hon hamnat rätt; att hon var där hon skulle, att löftet hade hållits. Hon har kommit hem till dit hon hör hemma. Hon bor nu i det rum på mitt hjärtas hotell som var reserverat precis bara för henne, ett rum som var färdigbyggt och stod öppet i väntan på henne och som för alltid hade gapat tomt med dörren på glänt om hon inte kommit.

Nu sover de, alla barnen, och det är tyst och lugnt här på hjärtats hotell. I lobbyn sitter två vuxna och myser över var sitt glas vin i den skumma belysningen. Snart ska de ge upp för kvällen och krypa ner i den stora dubbelsängen och kramas som de alltid gör. God kväll.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar