Mamman hackar lök. Dottern, två år gammal, släpar fram sin pall och ställer sig bredvid. Tittar nyfiket. En liten hand närmar sig skärbrädan.
"Vad är det då?"
"Akta dig hjärtat. så du inte skär dig."
"Vad är det då? Jag smaka."
"Det är lök, men akta fingrarna, kniven är vass."
Mamman hackar vidare. Den lilla handen gör utfall igen. Mamman flyttar sig en bit bort. Det lilla barnet flyttar pallen och kommer efter.
"Lilla vän, kniven är jättevass, du får akta händerna, inte vara nära och röra," säger mamman.
Löken är lite hal. Mamman slinter. Och begraver kniven i vänster pekfingertopp. Japp. Det var sant. Kniven är vass.
Mamman får ställa allt utom räckhåll och springa efter plåster. Det blir Muminplåster. Ett gult och ett grönt i nåt omlottmönster.
Då vill dottern också ha plåster. "Jag åsså ont. Där." Och håller fram en liten fingertopp.
Lila blir plåstret hon får. Alla regnbågens färger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar