På senare tid har jag haft anledning att reflektera ingående över de olika saker jag plockat upp från alla mina terapitimmar, föreläsningar och annat jag varit på under senare år.
En sak som idag upptar mina funderingar är något som kom mig till livs når jag pratade med en konfliktlösare för några år sen. Han berättade då i stora drag och sen har jag fått det förklarat och utvecklat för mig vid flera tillfällen efter det, bl a gick jag under flera år hos en gestaltterapeut som också återkom till det hela. Nu kommer jag inte ihåg alla termer och så, så för er därute som har örnkoll på saker och ting och tycker att allt ska kallas vid rätt namn, kan ni ta era petimetertendenser och gå nån annanstans. Skit i vad det heter för nu och fatta grejen istället. Allt du gör funkar enligt nedan, kalla det vad du vill.
Säg att du sitter i lugn och ro framför TV:n; allt är som det ska; allt är i harmoni. Men så börjar det smyga på någonting, kroppen börjar ge signal på att något är på gång; du blir medveten om en förändring i harmonin. Men eftersom det inte verkar vara något akut och du inte riktigt kan identifiera känslan ännu, tittar du vidare på filmen. En stund senare kommer det igen, knack knack... Jaha... Nu känner du igen det. Du är visst lite hungrig. Och här får du kontakt med din känsla. Tja, en titt på klockan förklarar att det inte alls är konstigt. Men det är fortfarande inget akut, så du kan sitta kvar en stund framför filmen, men hjärnan kopplar på lösningsläget. Medan du tittar på film jobbar hjärnan på och räknar ut att om 10 minuter är det reklampaus och i då blir det lagom att gå ut i köket. Det finns bröd framme och visst hade vi en god ost i kylen?
Kroppen börjar ladda på energi för att du ska kunna resa dig upp och gå ut i köket. Du har en plan och hela du förbereder dig på att lösa uppgiften.
Så blir det reklam och du gör i ordning dina smörgåsar, bänkar dig igen precis lagom till att reklamen är slut och sen äter du. Mmmmm. Där satt den. Sakta men säkert blir behovet tillfredsställt och du får utlopp för den energi kroppen samlat ihop för att lösa uppgiften. Hungern dämpas, en liten stund njuter du av känslan av att vara mätt; du har fått det du ville ha och du kan åter slappna av. Nöjd med hur det hela utvecklade sig kan du i lugn och ro glida tillbaka in i harmonin.
Så är modellen när allt funkar. Absolutely spiffing. Flödet är detsamma oavsett om det gäller att vara kissenödig eller att behöva skilja sig från sin partner. Kroppen fungerar likadant, det är lösningen och tidsperspektivet som skiljer sig åt, inte energiströmningen. Men om det skiter sig i något av leden då? Om det inte blir sådär? Vad händer då?
Säg att du är så trött så trött att du inte orkar resa dig och göra smörgåsar? Då växer hungern allt större och med den mångdubblas den där känslan av att något är fel, något behöver fixas och du blir allt mer spänd och irriterad.
Eller så finns det inget hemma att äta? Samma sak; till slut kan du inte göra annat än tänka på mat. Ska jag åka och handla? Kan jag fråga grannen? Du kommer snart inte ha någon som helst behållning av filmen och hela kroppen står i stridsberedskap. Du måste ju ha mat. Återigen blir du spänd och irriterad, en ökande del av ditt fokus ligger kvar på att slippa vara hungrig, på att lösa precis just det här problemet.
Säg att du av någon anledning inte får i dig smörgåsarna? Problemet kvarstår. Inte nog med att du förblir hungrig, men du har också ett behov kvar i kroppen av att lösa problemet. Kroppen är inställd på att arbeta, att komma till avslut. Den har energi som flödar för att hjälpa dig och får du inte mött behovet, kan du inte bli av med den och sen slappna av. Du förblir oförlöst. Att ha all denna upparbetade energi sliter på kroppen. Magen ballar ur, du får problem med sömnen, värk. Stresståligheten dalar. Du har svårt att känna glädje och se möjligheter för framtiden. Strutfotboll blir din vardag. Det är helt enkelt kass.
Jag frågar dig; hur många situationer är du i i livet där du är oförlöst på det här sättet? Kanske att du har blivit felbehandlad som du inte bemött? Att du inte varit och slängt allt du källsorterat? Att kranen läcker i köket? Att du inte ringt din gamla farmor? Bokat tid för klippning? För varje sådan sak, liten som stor, har kroppen arbetat upp en energi för att lösa precis just den saken och den energin ligger kvar och spökar hos dig tills du får löst det. Bara då och endast då, släpper det. Tills dess växer det sig bara större och större.
Det säger sig självt att till slut briserar bomben och energin måste ut. Men hamnar den på rätt ställe? Får du utlopp på rätt person, i rätt situation? Blev det bättre efteråt? Eller släppte du bara på trycket för stunden och så finns det kvar, precis samma behov som innan? För att du inte kommer tillrätta med det som egentligen stör dig? Varje gång du skjuter din inre problemlösningsenergi åt fel håll skadar den någon annan.
Nu vill min kropp ha mer kaffe. Så istället för att ryta åt mina barn för att jag inte har ork över till dem mitt i mitt kaffesug, går jag och gör kaffe istället. Rätt energi på rätt sak och just det här är ju enkelt att lösa.
Trevlig förmiddag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar