lördag 28 januari 2012

Tur att det bara var en dröm

Jag brukar ha väldigt svårt för att sova mitt på dagen, men valde ändå att försöka idag efter att jag gått upp klockan 6 i morse med de små.  Jag ligger hjälplöst efter med sömn och när den minsta behövde hjälp att komma till ro, somnade även jag.
   Som seden bjuder resulterade det dock i en märklig dröm, såsom det brukar göra när jag sover på dagen.
   Jag drömde att jag körde bil med min mamma som passagerare och i ett obevakat ögonblick körde jag på tok för fort över ett krön där en polis gick på trottoaren vid sidan av vägen. Så fort vi passerat honom såg jag i backspegeln att han plockade fram sitt block.
   En diger böteslapp var att vänta.
   När jag stannade bilen och klev ur en kort sekund senare var han redan ikapp och sa: "ja, det blir ju 3000 kronor det här!"
   Ingen idé att försöka snacka sig ur detta, utan bara att ta det. "Ok", sa jag och sträckte fram handen mot polisen, varpå han oväntat istället räckte över den till mamma tillsammans med en penna. Hon skulle intyga att vi hade kört för fort.
   Hon tittade frågande på polisen och själv blev jag vansinnig. "Jag är faktiskt myndig!" snäste jag.
   Polisen synade mig från topp till tå och fnös. "Tja, det kan man inte tro!"
   I det ögonblicket vällde det in poliser från alla håll för att hjälpa till i ärendet.
   Vad är nu detta? Jag vet väl vad jag gjort och nekar inte, ge hit den satans boten någon gång...
   "Jag förbjuder mamma att skriva på och bli inblandad i detta" sa jag argt. "Du har ju mitt körkort i handen, där står det ju hur gammal jag är! Jag kan väl ta ansvar för vad jag gjort om jag är så gammal att jag får lov att köra bil!"
   Så långt är det väl bara en lite knepig dröm om min åldersångest, kan jag tänka, men det är här Freudianen i mig börjar undra vad som händer...
   De andra poliserna la sig nu en efter en i saken, som tydligen var väldigt svår att komma till klarhet med. De gick förbi på en lång rad, tog artigt i hand, hälsade och presenterade sig. Alla var de mycket artiga och tonen i rummet var lättsam och respektfull, och de såg alla ut lite som Kling och Klang i Pippi Långstrump. så det var väl cool, men deras namn... ???!!! Alla hette de något ur Ikeas resårmadrassortiment: Konstaplarna Sultan Engenes, Sultan Flokenes, Sultan Hjelmås, Sultan Huglo, Sultan Hagavik, Sultan Heggedal...
   WTF? Drömtydare, kom igen, vad menas?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar