Såsom varande en person som ägnar alldeles för mycket tid åt att finna min plats i tingens ordning, försöker jag ofta reda i varför jag tycker saker, så att min moral/etik liksom är hel. Att den har ett mönster som håller och går att följa. Men så har jag följande fundering (självklart finns det fler än denna, fler än jag orkar räkna) där det inte alls går ihop. Vad skulle de säga i moraltestet i P3 om mig om jag vara så snurrig i detta fall? Har jag en genomtänkt filosofi då? Det är som följer. Två olika scenarior.
Det första fallet är nazismens hemska medicinska experiment på människor. Jag vet väldigt lite om ifall dessa experiment i slutändan faktiskt ledde till några större medicinska nyheter, men min frågeställning bygger på att den gjorde det. Säg t ex att experimenten ledde till ny och användbar kunskap om organtransplantationer som kan rädda liv och leda till mindre mängd lidande för miljontals människor. Är det rätt att använda denna kunskap pang rakt av utan vidare omsvep utefter att man vet hur den har tagits fram? Vilket fruktansvärt lidande och illa hanterade av människor som än ligger bakom? Jag anser nog att ja, det är rätt. Kunskapen finns ju där, även om den kommit fram på helt förkastliga grunder, så är den ju ändå det den är och kan börja rädda liv och underlätta för människor världen över från första stund.
Det andra fallet är för många år sen när den fruktansvärt sliskige och politiskt korrekte (obs, skällsord i min bok) socialdemokraten Jan Emanuel var med i Robinson. Situationen var att man plötsligt kommit över en redig orm och diskussionerna gick höga kring huruvida man skulle slakta ormen för att äta den eller inte. Utsvultna och trötta verkade de flesta vara för ormslakten, men Jan Emanuel, det pretentiösa skrället, var starkt emot. Det var absolut fel att slakta ormen för att äta den enligt hans sätt att se det. Men han sa också att OM den slaktades, skulle han äta köttet.
Hur som helst, ormen slaktades, tillagades och sen när det var dags att äta kom Jan Emanuel krypande och ville ha mat.
Det var nära att topplocket gick på undertecknad. Man får väl stå för vad man tycker. Kan han inte stå för slakten, ska han heller inte dra nytta av köttet. Hans filosofi var att, nu när ormen ändå redan är slaktad, fait accompli, är det dumt att låta köttet gå till spillo.
Och då gick det upp för mig, att det är väl egentligen exakt samma moraliska dilemma som i första frågeställningen (om än naturligtvis med helt andra proportioner och allt - men det är inte det som är ämnet i den här tråden)? Jan Emanuel och jag delar uppfattning om att det som i första läget är fel ändå kan innebära något som man kan dra nytta av utan omsvep i efterhand. Så varför blir jag då så arg över hans agerande i orm-fallet? Antingen eller, skriker hela min hjärna och ändå är jag inte ett dugg bättre själv i andra fall, som då t ex i fallet med nazisterna... Jag hade också varit emot experimenten från början, men sen när de väl är gjorda, tycker jag man kan använda sig av den kunskapen...
Tja, det är inte lätt att vara människa i alla lägen. Och sånt här tar upp alldeles onödigt mycket tid i min hjärna dessutom och kan ibland lämna mig väldigt bekymrad och näst intill paralyserad.
Sån är jag, där har ni mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar