Jag hade idag det stora nöjet att ha två timmar helt för mig själv på stan. Jag är så van vid att alltid ta långa benet före för att lösa en uppgift, men idag hade jag tid att bara... flanera. Kolla i affärer utan att det var något särskilt jag skulle ha. Hann till och med gå in i några affärer som jag inte ens kände igen. Sist jag hade egen tid på stan fanns de inte där. Det var underbart. Annars är ju den enda egentiden man har när man har det tveksamma nöjet att pendla fram och tillbaka till jobbet och man jublar lite trött när det blir bilkö någonstans eftersom det innebär ytterligare någon kvart extra i lugn och ro. Aldrig trodde man väl att man skulle uppskatta bilköer, men se, livet spelar en lite underliga kort ibland.
Jag hade inte alls räknat med de här två timmarna mitt på dagen idag och blev först lite förvirrad, men effektiv som man är tog jag tillfället i akt att ändå få gjort några ärenden. Varav ett var att köpa ny nattkräm.
Jag vet att det kan kännas lite skitnödigt kanske att vara noga med hyn i ansiktet och ja, jag köper rätt dyra krämer. Jag har inte många laster, men där slösar jag verkligen med pengarna på mig själv. Perioder i mitt liv där jag gått ner på billigare grejer har jag, som ett brev på posten, fått jätteproblem med hyn, stora blåfärgade bölder som gör halva ansiktet ömt. Men med en nattkräm för dryga 600 spass, blir jag problemfri och huden utstrålar sin forna ungdomsglans...
Trodde jag.
Lång näsa. Änna då va.
Jag släntrade fram till Decléor-disken där jag möttes av en säljare med ett par nästan smärtsamt trendiga glasögon av 70-talsmodell (ni har sett dem, väldigt stora, lite pilotstuket, gärna med en mycket smal stålfärgad båge) och ett brett leende. "Kan jag hjälpa dig? Tittar du efter något särskilt?"
"Ja", sa jag, "jag skulle ha en ny nattkräm."
"Den här är ju väldigt bra", sa expediten med de stora glasögonen, dök ner i produktutbudet bakom disken och höll helt självklart upp en kräm ur sortimentet för mogen hud, till råga på allt från underavdelningen 40+ (de har även en serie för mogen hud 30+, vilket man i och för sig kan fundera över).
Reflexmässigt sa jag: "Nej, jag brukar ha den här", och pekade på den kräm för känslig hy som jag använt de senaste åren. Typ kanske 6-7 åren.
"Jahaaaaa...." sa expediten med ett tonfall som sa ja, kära du, you can run but you can't hide, förr eller senare kommer verkligheten ikapp och då kommer det att göra desto ondare...
Stolt betalade jag de 615 kronorna (bara det faktum att man ens har råd med en så dyr ansiktskräm borgar väl förvisso om en viss aktningsvärd ålder) och tog långa benet ut ur affären. Jag är ung, jag vägrar vara något annat. Sist jag kollade är jag i de flesta avseenden sisådär en 25 år. Ja, ok då, jag kan gå med på 27-28, men sen är det stopp. Att jag har ledvärk när det är kallt beror på att jag är otränad och jag har alltid gått försiktigt när det är halt. Celluliterna beror på barnafödande. Att jag skrattar gott och fredagsmyser med ett glas vin och fin ost framför På spåret beror enbart på att jag gillade Hassan när det begav sig (jag förtränger det faktum att jag gjorde likadant även då Oldsberg hade det, det var ju ändå så längesen, så det kommer ingen ihåg...). Och på körkortet är det bara någon som gjort lite fel när det står 1974 istället för 1984.
Åh, vad jag ska skämma bort mig själv med min kräm för känslig hy innan jag lägger mig ikväll. Gamla tanter kan ha sina krämer för sig själva ett tag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar