Ja, då är det sista dagen på den här ledigheten. Redan i augusti började jag fantisera och drömma om att få vara ledig 17 dagar i sträck (med undantag från någon timme här och där). Det skulle ha varit rekord sen hösten 2000. Inte ens under mammaledigheterna har jag kunnat vara ledig 17 dagar i sträck.
Underbart skulle det bli.
Jag skulle hinna läsa ut min bok (var väl halvvägs bland de drygt 950 sidorna, segat mig fram sen i oktober), promenera och göra Pilates varje dag, sova ut ordentligt, äta bra, umgås med familjen, spela spel och både träna och vila mig i form. Gå ner en sisådär 15 kilo på dessa 17 dagar, hamna i tidningarna: "Den nya superdieten - Så gick A ner 15 kilo på två veckor". Jag skulle komma tillbaka till jobbet helt utan rynkor, rosig om kinderna och med en glödande liten låga av energi och framåtanda i ögonen. Ja. Well. Hur gick det då?
Jodå, det har blivit promenad 9 av dessa 17 dagar. Det är ungefär hälften av vad jag tänkt. Hur svårt kan det vara att ta sig ut lite grann? På den punkten ger jag mig själv 3 tummar av 5 möjliga. De flesta av de dagar jag inte varit ute har faktiskt vädret varit större bov en min egen lathet.
Pilates? Nja... 4 ggr där det borde varit minst 10. Kan inte skylla på vädret eller nånting alls annat än mig själv. Visserligen har minstingen varit rekordsjuk, 10 dagar innan hon var helt sig själv igen. Jag får 2 tummar av 5 för min Pilates.
Sömn? Ja, eller hur. Sure. Som sagt, sjuk liten tjej i 10 dagar, ger mig nästan en överstruken tumme. Fast jag har sovit ordentligt vid ett par tillfällen också, så jag får 2 av 5 här också.
Hur går det för mig så långt? Ja, sisådär, strax under medel.
Äta bra? Där ger jag mig nog trots allt 4 tummar av 5. Bra där.
Umgås med familjen? Ja absolut, dygnet runt. I synnerhet om man får extrapoäng för att knappt lämna minstingen med mer en ca en decimeter på ca en vecka. Så nja, det blir ändå bara 4 av 5 möjliga eftersom resten av familjen i och med detta hamnat i bakvattnet. Inte ett enda spel spelat med sonen, rids av dåligt samvete för att jag inte kunnat ägna mig så mycket åt honom som jag hade hoppats. Vi har haft egentid när vi åkt och handlat, sådär lyxigt bara han och jag.
Läst ut min bok? Nej, inte en chans. Inte ens nära. 2 av 5.
Så där har du det, medelbetyg denna ledighet 3 av 5 möjliga. Sen var det ju det där med att vänja av den minsta med napp och den större med blöja också, men det är väl ingen idé att ens ta upp det här...
Det är skit ock. Klarar inte ens av att vara ledig på ett bra sätt. Om man varken lyckas kämpa eller vila sig i form, är det inte mycket att ha. Spänd som en fiolsträng, stressad över allt som inte blev gjort och att jag går tillbaka till jobbet imorgon med en rivstart av rang. Möten, löner, skatter, kontrolluppgifter och bokslut, rock n roll från första sekund och köra så det ryker januari ut.
Dags att sänka ambitionsnivåerna kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar