Igår kväll, sent, tog sig fru Sträng det sedvanliga inför-natten-varvet i huset. Kollade så att dörren är låst, att det är släckt överallt, att inga små fingrar startat igång några maskiner eller så. Turen gick till tvättstugan. Och det var där det hände. Det var där jag mötte min överman.
Eller snarare, översked.
Förvisso hade inte små fingrar startat någon maskin, men de hade lämnat en liten plastsked till leksaksservisen på golvet, förödande väl kamouflerad på det spräckliga golvet.
Fru Sträng satte så foten rakt på skeden, som snabbt förvandlades till en skridsko på hal is. Sträng är inte känd för att vara lätt och ledig i kroppen som en balettdansös eller konstsimmerska direkt, utan alla de härliga nästan 75 kilona rasade i golvet med överljudshastighet och landade på höften.
Jag lyckades trassla in mig i såväl tvättkorg som torkställning med de olika kroppsdelarna utsträckta i spridd ordning.
Jag har nu örnskärpa inställd, terminator-aktig scan-funktion efter små plastskedar, ty liten plastsked stjälper ofta stort lass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar