fredag 6 april 2012

Innan fru Sträng blev just fru Sträng

Jag har en vän vars dotter har en... låt oss kalla det faiblesse (läs besatthet) för Eric Saade. Ponera att hon heter Maria Johansson. På facebook kallar hon sig helt sonika M Saade Johansson. Då vet man att det är på riktigt.
   Men det fick mig såklart att fundera över vad jag själv skulle valt att kalla mig på facebook om det hade funnits under krita-perioden, då jag var runt tio? Ja, lite enligt nedan hade det nog varit. Jag var inte så monogam i de åldrarna, men jag hoppas att ni inte dömer mig alltför hårt ändå. På den tiden hette jag inte Sträng i efternamn, men för att ni ska kunna hänga med, kör vi på det ändå.
   A Herrey Sträng (japp, tyckte Richard var hemskt söt när jag var tio år och de vann Eurovision, kanske inte mitt ljusaste ögonblick).
   A Gibson Sträng (någonstans där kring Dödligt Vapen-filmerna, hade jag helt klart kunnat tänka mig att vara fru Gibson Sträng).
   A Schwarzenegger Sträng (på 80-talet, när det gjordes filmer som Conan Barbaren, var ingenting omöjligt).
   A Bon Jovi Sträng (ni måste förstå; Slippery When Wet kom när jag gick i sjuan och antalet timmar jag hånglade till Wanted Dead or Alive, vågar jag inte ens tänka på).
   En annan av 80-talets stora rockers var också aspirant på namnplatsen: A Lee Roth Sträng. Som namn sett, ett av mina personliga favoritförslag så här i efterhand. Lee Roth, rätt fränt... Men David Lee Roth själv, dock... vad hände? Han klippte av sig håret och plötsligt såg han ut som Jonas Gardell.
   Efter att ha sett filmen Youngblood (se även inlägget Mjukporr 80's style), hade jag en tid en tanke på A valfritt-hockeyproffs Sträng. Då, som nu, kunde jag inte så många namn på sportutövare över lag, men Gretzky hade jag hört var en av de största. Lite för gammal, men vad sjutton (ironin är att jag sedermera fick barn med en man som är född samma år som Gretzky; där fick jag för det)... A Gretzky Sträng, kanske?

Nåväl. Det var 80-talet det. Sen kom 90-talet med verkligheten och då slutade jag drömma om vad jag skulle heta när man blev stor; det handlade om att överleva dag för dag.
   Gifta mig? Skulle inte tro det va. Sambo tre gånger, barn med en av dem, men förlovning, giftermål och/eller namnbyte? Absolut inte. Kom aldrig ens på tal.
   Så träffade jag till slut den bäste, the One. Vi skaffade barn ögonaböj och gifte oss strax därpå. Faktiskt - helt oväntat och otippat - på mitt initiativ. Och DÅ först byttes det namn. Men inte som man kan tro. Maken bytte efternamn från A till B. Och jag bytte efternamn från C till Sträng. Ett tag hade vi 5 efternamn i vår familj på 4. Sådär riktigt modernt, liksom.
   Så när jag till slut hade läge att byta efternamn och ta namnet till mannen jag älskar, valde jag att gå några generationer tillbaka i min egen släkt istället och ta ett gammalt släktnamn. Så kan det gå.

Trevlig långfredag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar