Jag har alltid gillat Titiyo. Inte för att hon generellt företräder en genre som ligger mig varmt om hjärtat, utan bara för att hon är så evigt cool. Bara liksom... cool.
Så igår, var det Ulf Dagebys dag på Så mycket bättre och hon framförde Bara om min älskade väntar med den äran. Med så stor ära att Dageby bad henne framföra den igen senare på kvällen.
Och det var då. Då den kom. Spiken i kistan. Droppen.
Förvånat och skeptiskt tittade hon upp på Dageby och mumlade ett stilla: "Men jag är ju packad". Och där satt den. Ingen återvändo.
Nu vet jag vad jag vill bli när jag blir stor.
Jag vill bli Titiyo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar