Älskade barn. Intressanta barn. Bråkiga barn. Ilskna barn. Spillande barn. Funderande barn.
Våra barn, precis som alla andras, är en mix av allt ovan och lite till. Underbara och förfärliga i all sin härlighet.
Idag fick jag vittna om följande filosofiska fundering vid frukostbordet.
4-åringen: "Eller hur mamma att allt bajs hamnar i havet?"
Jag: "Ja." Inte vet jag, egentligen, men ok då. Det är det enda svaret jag orkar med innan jag fått kaffe.
4-åringen till lillasyster: "Där ser du, allt bajs hamnar i havet".
2-åringen, skeptiskt: "Neeeej... Det kan inte hamna bajs i havet. Då kan man ju inte simma där. Då får man ju bajs på armarna och benen." Inte mer med det, liksom. Hon tittar på mig med de där tefatsstora gulbruna lejonögonen och konstaterar vidare, liksom lite som att det finns vissa självklara regler här i världen: "Och så kan man inte åka i bilen i bara pyjamas."
Tänk så mycket enklare allt vore om alla höll sig till reglerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar