tisdag 20 mars 2012

När man är som tröttast

Japp. När man är som allra mest trött och sliten. Det har varit ett race utan dess like rent jobbmässigt sen årsskiftet vilket kulminerat i nån slags explosion senaste två veckorna, känslomässig berg- och dalbana av flera skäl och detta toppat nu det sista med lusattack, magsjuka och influensa.
   En dag, som denna, när man känner sig som ett utsketet äpplamos, alla verkar vara vid god hälsa, började jag sakta nära idén om en god natts sömn.
   Vår minsta dotter delade inte den visionen. Lagom till läggdags för mamman och pappan fann hon det lämpligt att helt enkelt... vara vaken. Pigg som en lärka. Efter en timme med henne alldeles intill i sängen i hopp om att hon skulle ge efter för John Blund, fanns ingen annan nåd än att gå upp igen.
   Här sitter jag nu, snart midnatt, så trött att jag kan kräkas och vill bara gråta. Men sova - nej nej neeeej, det låter sig inte göras. Barnet i fråga sitter lugnt och förstrött och pillar med sina saker.
   Så, vad ska mamman hitta på då? Jo, jag vet, jag kan ju alltid jobba lite, nu när jag ändå har tid att slå ihjäl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar