Eller ja. Jag känner mig både kär på riktigt och nästan kär. Typ kär. Änna. Hur då, undrar vän av ordning?
Dels är jag kär. På riktigt. Alltid, varje dag. I min man och mina barn. Och vårt hus. Och lite sådär...
Men nu känner jag mig dessutom liksom typ kär på ett sätt till. Det är samma upprymda känsla, lite pirrig i magen och full av förväntan. Jag vänder blad i mitt arbetsliv. Jag startar eget AB efter att ha ägt ett större AB tillsammans med några kolleger under flera år. Nu spelar omständigheterna oss alla sådana kort att en förändring är så väl nödvändig som naturlig och jag stänger nu böckerna och sätter punkt för det ena och öppnar ny bok med blanka blad för det andra.
Och när det knastrar så härligt i ryggen på den nya, oöppnade boken, blir jag nästa yr i huvudet av tillförsikt, spänd förväntan och hopp om framtiden. Och det är som att vara lite kär. Idéer och tankar snurrar runt, jag är lite rastlös och jag bubblar nästan över av allt jag vill göra.
Lägg därtill strålande sol ute (sol inne, sol i hjärta, sol i sinne) och en härlig helg mitt framför näsan. Och efter mitt möte hos terapeuten idag kunde det konstateras att jag gjort jätteframsteg sen sist. Min inre målvakt tog bollen när utespelarna sjabblade bort sig. Men jag har varit med förr. Jag vet hur det kan bli. Upp som en sol, ner som en pannkaka och jag beställde ny tid hos henne fram i maj, när nykärsfasen är över och aprilsnön har begravt glädjen flera gånger om.
Men det är då. Nu är nu. Idag firar jag med att köpa ett par skor, gosa med mina barn och pyssla om min make.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar