Igår kväll mötte jag 3-åringens febriga, glasartade blick när jag skulle gå och lägga mig. Med tårarna hängande i ögonvrån sa hon: "Jag vill sova hos pappa."
Ett snabbt övervägande. Ok. Hur får vi alla sova mest? 3-åringen hos favoritpappan, är nog bäst för henne. Och då sannolikt också bäst för pappan. Jag får plats bredvid tills dess att 2-åringen också kommer. Hon vill å andra sidan sova hos mig i allmänhet, så då blir det trångt. Och går jag därifrån kommer hon att vilja följa med.
Så jag kom överens med 3-åringen om att jag fick låna hennes säng nu när hon fick låna min. Det var ok. Hon önskade mig god natt och jag gick för att knyckla ihop min höggravida, foglossningsömma, svullna och förkylda lekamen i den 175 cm långa och 70 cm breda juniorsängen med en alldeles för tunn madrass.
Jajamen. Så gick det några timmar tills minsta dottern vaknade. Även hon förkyld med hosta. Och mitt i sitt elände kom hon fram till att det nog var bäst att släntra över till mamma och ligga nära på riktigt. Ett redan trångt utrymme blev... outhärdligt litet för fru Sträng. Så fort det lilla barnet somnat om igen bytte jag till hennes juniorsäng. Hennes madrass är något mjukare.
Men se, då var det dags igen för fru Sträng att få igång febern och uteliggarhostan från några veckor sen, så det var bara att inse sig besegrad och gå upp och sätta sig i soffan och halvslumra. Till slut kunde jag lägga mig ner och fick någon dryg timmes kvalitativ sömn innan två små tjejer dundrade in kvart över sex för att pussa på mig.
Det var det hela. Kanske 3 timmars sömn inatt. Ihopknycklad som en aluminiumburk i pantmaskinen. Ont överallt idag som följd.
Och hostan är tillbaka. Liksom en släng av febern. Kan det vara så att lunginflammationen aldrig riktigt gav med sig sen sist och när förkylningen satte in kom den tillbaka, nu dessutom hämndlysten? Du ska få för att du försökte ha ihjäl mig med antibiotika... ta den, här har du... Vart vända sig? Tillbaka till infektionskliniken? När? Idag, när jag är lite sjuk? Eller ska jag vänta, tills det får mer fart och det blir lättare att ställa diagnos? Å andra sidan, är jag 3 veckor ännu mer gravid än vid förra lunginflammationen med allt vad det innebär och inte direkt sugen på att gå i däck så fullständigt en gång till. Finns inget direkt lyckat recept att följa här.
Så jag åker och jobbar. Båda de små får vara hemma med pappan idag eftersom de är sjuka och det är alldeles för kallt för små förkylda tjejer att gå på lång skogspromenad med förskolan. Och det är mer vila för mig att i lugn och ro sitta på kontoret och puttra på i egen takt än att vara hemma och passa upp. För det där med att få vila hemma när båda barnen är där? Spelar ingen roll om den andra föräldern slår dubbelknut på sig själv - man kommer inte undan.
Jodå, så atteeee.... Men bilen går bra. Absolut. Kanske provkör jag den nya bilen till jobbet idag. Bara för att det går, liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar