Såhär på internationella kvinnodagen lobbade äldsta dottern in en sån där... klockren. Hon och lillasyster har varit sjuka i veckan, men äntligen har det vänt och det böev därför dags att bada. I vanlig ordning kivades och knuffades det kring badkaret medan det tråcklades av kläder. Att bada är alltid en hit.
Plötsligt uppmanar storasyster lillasyster med ett högljutt: "Nej, nej vänta lite, D! Jag ska bara mäta fötterna!"
Jag tittade upp. Mäta fötterna? Que?
Dottern böjde sig ner och slet sonika fram vågen från under skåpet där den står. Hon startade den, ställde sig på den och mumlade "13". En siffra som såklart inte hör ihop med nånting annat än att hon tycker det låter lagom, liksom.
Och just idag också. På kvinnodagen. Ett så självklart finger rakt upp i etablissemanget, på nåt sätt, utan att hon hade någon som helst aning om det. Lilla barn. Mamma älskar dig. Sluta aldrig mäta fötterna. För att använda den där vågen till något annat, kommer bara gör dig olycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar