Det här med att få sova en hel natt. Vakna av sig själv, i sin egen takt. Lugn. harmonisk och utvilad. Sugen på dagen, laddad med energi. Klar i huvudet. Inte en av statisterna i Walking Dead.
Det känns snarast lika avlägset som en kryssning i Västiniden på det lyxigaste fartyget, 2 veckor för 500 000. Exkl dricks.
I december gick jag matchen mot 2-åringen om i vilken säng hon ska sova. I januari vaknade jag kallsvettig och yrade om sociala avgifter, periodiseringsfonder och annat som hör boklsutsarbete till. I februari var jag sjuk. Med andnöd en stor del av tiden. Satt upp och halvsov/slumrade till nån halvtimme emellanåt. I nästan 4 veckor.
Jag hade hoppats på en stark mars. Full av ljus, värme, tillförsikt och god hälsa. Vem trodde jag att jag kunde lura? Inatt har jag knappt sovit nånting alls. Bebisen stökar runt med kisseblåsan och jag har haft halsont från helvetet. Nästäppa. Igen. Men jag kan andas, det är väl bra. Man får vara glad för det lilla, sa pigan som satte sig på nappen.
Jag tänker sömntabletter. Hårda sådana. Knark. Och förhandling med maken. En natt (två) i veckan tar du kidsen och jag sover.
Visst. Men se, det går ju inte. Bebis i magen. Tror inte läkarna är pigga på att ge mig nåt förrän den är ute. Efter det tror jag inte de är pigga på att ge mig något förrän jag slutat amma. Vilket är om ett år eller så. Dystra utsikter.
Så som det känns, är alltså en god natts sömn lika svår att få ihop som de 500 000 för lyxkryssningen i Västindien. Exkl dricks. Berget är lika högt. Oöverstigligt. Jag kommer nog aldrig nå dit.
Jag har sovit dåligt de sista 10 åren. Av en rad olika skäl som jag inte tänker ta upp här hur som helst. Men jag kan säga att det är utstört. Jag tror kanske att jag aldrig kommer kunna sova djupt och avslappnat nån mer gång i mitt liv. Inte utan artificiell hjälp.
Till dess är jag statist i vilken skräckfilm du vill. Genomskinlig, ljuslila, hålögd, kallsvettig och svullen. Startsträckan att få igång hjärnan - några timmar. Hållning som en säck potatis. För jag orkar liksom inte. Nånting alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar