Den alldeles strax 4-åriga dottern vill precis som sin kusin rida när hon blir större. Vi bor i ett område med en synnerligen hög koncentration hästgårdar och kan inte ens gå till dagis utan att dagligen möta glada ryttare på vägen. Hästar högt och lågt.
Dottern tittar längtansfullt på hästarna och säger: "Jag vill också rida..."
Men självklart räcker det inte med att bara rida. Hon vill naturligtvis också ha en egen häst.
"Ååååh, vad fina de är... Jag vill ha en egen häst", säger hon trånande. "En riktig. En rosa."
Och det är då jag hör min röst säga: "Jag lovar dig älskling, att när du blir stor nog för att rida och vi skulle hitta en rosa häst, så ska jag köpa den till dig. Det lovar jag, helt säkert, mitt hjärta."
Så där har ni det. Kanske har jag gjort bort mig ordentligt. Med dagens underliga genmanipulationsteknik kanske någon börjar avla fram rosa hästar eftersom marknaden nog är otäckt stor. Och då åker vi dit, alla vi som i ett svagt ögonblick trodde att vi skulle kunna komma undan när vi lovade våra barn något omöjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar