torsdag 4 juli 2013

Almedalen. Allt låter diktator. Eller frikyrkopastor.

Jodå, så atteeee....
   Igår fejsbukkade jag med en kompis på kvällen. Jag fick den naturliga frågan: "vad gör du?" Och som svar fick han en mening jag aldrig trodde jag skulle säga - eller skriva: "Jag sitter och kollar på partiledartalet från Almedalen. Reinfelt idag."
   Och inte bara det. Efter det ägnade jag mig aktivt åt uppsökande verksamhet ett ögonblick och tittade på Fridolins tal från dagen innan. Jag vet att Åkesson hade första dagen, men honom orkar jag inte lyssna på. Han och hans gäng har inte samma syn som jag. Och det gäller inte bara invandringspolitiken.

Liksom. Hallå? Vad har hänt? Jag? Almedalen? När Fan blir gammal blir han religiös, igen? Plötsligt, så här när man närmar sig 40, känns det angeläget att för första gången faktiskt lyssna på vad de har att säga, och inte bara gå på nån slags vag idé om att tja, jag tycker nog ungefär såhär... och jag tror att de eller de tycker ungefär så ibland också... eller...?
   Jag har traditionellt valt bort 3 partier när jag röstat tidigare och sen har det varit som att dra lott i en hatt. Jag vet inte alltid efteråt vilka som fått min röst för det kan vara tre olika partier till kommun, landsting och riksdag. En saligt röd-grön-blå-blank röra. Ibland bara kommun, ibland bara riksdag. Och landsting? Vad gör de där egentligen? Vård, och sen då?
   Men den här gången tänkte jag lyssna. Jag har ju inget att förlora på nåt sätt.  

Men jag tycker det är svårt. För jag har ett problem med anföranden. Jag tycker nästan alltid det låter som diktatorer som står där framme och mässar. Hitler. Eller som amerikanska frikyrkopastorer. De talar/mässar till folket och publiken ropar lydigt hurra/hallelujah vid varje kraftfull poäng.
  Masspsykos, liksom.
   Jag gillar det inte. Och det är sekundärt vem som pratar. Och då blir budskapet det också för mig, tyvärr. Jag har svårt att köpa det. Det är så snyggt paketerat och lika väl inövat som en Madonnakonsert. Känns inte äkta.
   Man får bara höra allt det vackra, russinen i kakan och skönhetslinsen är så tjock att allt är grumligt. Hade det varit så enkelt att dela upp resurserna, hade det väl varit ordning på saker och ting. Så, don't bullshit.

Idag är det viss Vänsterpartiets dag. Vad-han-nu-heter ska prata. Vet knappt ens hur karln ser ut. Men men. Vi får se.

Kanske att den som helt enkelt lät minst som en mässande frikyrkopastor får min röst nästa år.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar