söndag 17 februari 2013

Omläxa. Igen. Att det ska vara så svårt.

Jaha, så var det där med att lära sig av sina misstag. Igen. Neverending story.
   För snart ett halvår sen fick jag förfrågan om ett nytt uppdrag på företaget. Verkade intressanta arbetsuppgifter och det låg rätt i tiden på många sätt, men det var mycket med det som... liksom inte rimmade riktigt. Möten blev inställda, dagar och tider rördes ihop, de jag skulle ha möte med åkte plötsligt på semester osv osv. Det var med andra ord riktigt trögt i uppstarten. Ingen tog något beslut riktigt och det stod och stampade i över två månader.
   Jag tänkte hela tiden: känns inte rätt. Inte rätt vibb. Dålig feeling, bara rent allmänt. Ska jag verkligen ta det?
   Magen varnade.
   Som den alltid gör.
   Och egentligen är det det enklaste som finns: att lyssna på den. Följer man bara magen hamnar man aldrig på en dålig plats.
   Men se, jag gjorde inte det. Inte den här gången heller.
   Och nu sitter jag här, med mer vatten över huvudet än jag ens kan mäta. Och ångrar mig bittert. Och mår riktigt dåligt, utöver lunginflammation och allt det andra. Hur lösa allt detta?

Nåja. Urnästla. Med skammen blinkande röd på kinderna. Och till nästa gång: lyssna på magen. Den vet när det är ok och inte. Låt inte hjärnan och logik och sånt där trams ta överhanden. Magen kan sina saker. Håll dig till det, fru Sträng.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar