Om en vecka är det dags. Att väga och mäta. Mig då alltså.
Då har jag hållit mig skapligt strikt till LCHF i 4 månader, med undantag av en veckas semesterresa och ett par svängar med sjukdom... Man måste kunna få fungera även när man är sjuk och då är maten inte så viktig.
Innan och även första månaden på den här maten, vägde jag mig så gott som dagligen. Med total besvikelse som resultat. Veckorna gick, då och då försvann något halvkilo för att vara tillbaka och gärna lite extra några dagar senare. Stadigt tickade livet på runt 80-sträcket. Jag... som anser mig vara en smal person. När jag gick i gymnasiet (inget att stå efter dock, vare sig av hälsoskäl eller verklighetsanknytning) vägde jag 47 kilo. Det är nästan hälften av vad jag vägde nu efter sista barnets födelse. Hur funkar det? Är det ens möjligt? Hur smal kan jag har varit då egentligen, med mina 175 cm över marken? Då var jag sjuk jämt. Man ska inte väga så lite när man är så lång.
Men så för tre år sen vägde jag runt 65, oh happy days. Mitt mål nu är ner under 70. När jag 67 ska jag köpa mig något riktigt fint. Men bara under 70 är kanon. Jag är realist. Jag är snart 40. Storlek 40 passar fint.
Så har jag vägt och mätt midjan, vägt och mätt, vägt och mätt vareviga vecka, ibland dagligen. Men nu, sista två månaderna har jag släppt det. En gång i månaden får räcka och visar då vågen back ett halvt kilo från förra gången, räcker det. Och midjan en centimeter. Jag har satt hoppet till att vara nere under 70 i slutet av nästa sommar. Lugnt och fint.
Och fram till dess måste jag få vara något annat än bara mitt midjemått. Total fixering. Snacka om att köra sig själv med näsan före i gruset och leran. Jag måste tänka på något annat under tiden, annars måste det ju till någon extremkur à la Anna Skipper Du är vad du äter, men nån alg-detox. Eller pulver som drar ner allt till 500 kalorier om dagen. Eller en strikt mathållning som medför en minst lika stor fixering vid mat, handlas, förberedas, lagas... Och hur ska jag orka med barn, jobb och livet i allmänhet då? Jag vill inte ha någon extremkur som jag sen inte kan hålla efter och därmed bli ännu mer besviken på mig själv. Visst gick jag ner de där 10 och var jättenöjd en månad eller två.. men vad hände sen då? Gå tillbaka till GÅ utan att inkassera 4000.
Så, om en vecka är det dags att väga och mäta igen. Sist var det 78,5 som vågen stannade på, allt under det är en framgångshistoria, med tanke på att jag och barnen varit konstant sjuka i omgångar sen dess, med allt vad det innebär i sömnbrist och matslarv...
Under tiden tänker jag inte så mycket på mat, på det sättet är lchf mycket lätt att följa. Och under tiden fäster jag ingen större vikt vid siffrorna på vågen och midjemåttet. För jag är så mycket mer än så, inte sant?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar