Här om dagen kom sonen, nu 10 år, stolt in med en av bästa kompisarna för att visa upp sin nya lillasyster, då ca 1 vecka gammal. Hon låg och sov bredvid mig på soffan under en tjock filt. Sonen smög fram tillsammans med kompisen och pekade på henne.
"Kolla vad liten hon är!" konstaterade han.
"Oj!!" sa kompisen.
Jag lyfte då undan filten så att han även kunde se den lilla kroppen där den låg ihopvecklad, såsom de gör första veckorna.
"Oj, så LITEN!!!" sa kompisen.
"Ja", sa sonen. "Det är typ HELA hon!!"
Skönt att han förtydligade att vi inte har ytterligare delar liggande nånstans och som vi skruvar på henne när vi visat färdigt och hugad publik lämnat rummet. Det hade känts väldigt konstigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar