Nu är bebisen ute och jag lovade mig själv för längesen att jag skulle återgå till LCHF-mat när förlossningen var avklarad, vi kommit hem och hamnat i balans.
Balans. Ett stort ord. Kommer jag väl aldrig mer att vara i. Men så nära man nu kan komma då.
Så nu tömmer jag huset på kolhydrater. Jag frossar, vältrar mig, fullständigt hänger mig åt glass, kakor, bröd, ljus choklad, Polly, Toblerone, ostbågar, juice och läsk... Ja till och med After Eight. Allt som ligger löst. Godis jag egentligen inte ens tycker är gott. Jag har till och med gått ner mig i träsket så illa att jag här om dagen slukade minsta dotterns rester av en chokladkanin hon fick till påsk.
Det hon inte vet har hon inte ont av. Typ.
Jag tömmer huset, liksom laddar inför övergången. Skåp för skåp. Inget som plötsligt kan fresta.
Så tänker jag på Jeremy Clarkson (Top Gear) och hans sätt att se på metersystemet. "We're closing in on the metric system... Inch by inch."
Själv kan man säga att jag på motsvarande sätt närmar mig LCHF... Kolhydrat för kolhydrat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar