Den värsta tiden på veckan är söndag eftermiddag. Då vet man att helgen är slut, det finns ingen återvändo.
Som de sjunger Jävlaranamma, "8 sega timmar och jag kanske dör av leda... på väg till jobbet igen..."
Men såhär, när man varit ledig några veckor, sätter ångesten in redan fram på lördag eftermiddag. Det är ett elände. När minsta barnet väckte mig halv åtta i morse, söndag, blev jag inte ens irriterad. Jag gav upp redan någon gång under dagen igår. Det finns inget hopp.
Jag har 8 veckor heltid kvar innan jag tänker börja ta ut min mammaledighet, denna sista gången ut. För första gången, fjärde barnet, tänker jag börja utnyttja ledigheten innan födelsen. Jag är så trött så trött. Och stora delar av denna julledigheten har gått åt till att vänja av minsta barnet från att sova hos oss. Jag tror jag fått 3-4 ok nätter på 16 dagar. Vad fan hjälpte det att vara långledig...
Så idag, hela morgonen, har jag suttit bredvid lilla barnet i soffan med min almanacka och mediterat, målat upp positiva målbilder. Eftersom jag inte vet vad Gangnam-style innebär exakt, får jag snarare säga Sällskapsresan-style:
Jag KAN jobba, jag ÄR inte rädd.
Jag kommer att överleva detta. Den här gången också. Att enträget, som sköldpaddan i fabeln, sakta lunka i mål.
Jag försöker förlika mig med insikten att en arbetsdag är 8 timmar och att jag hinner det jag hinner, varken mer eller mindre. En sak i taget. Man får ta elefanten i bitar. Och den som inte har lust att acceptera det, ska kanske få smaka på the wrath of a pregnant woman... Och det kanske Gangnam style, vad vet jag? Jag har hittills aldrig spelat det kortet, den jokern, men kanske har jag sparat ihop till den nu, snart 40 år gammal.
Men, andas in, svettas ut. Det ska gå vuxet till. Jag predikar måttfullhet - i alla lägen. Självklart.
Hejsan, härlig blogg... =) Hit kommer jag komma flera ggr.
SvaraRaderaJa man hinner med det man hinner... jag är nog en sådan mor som inte är som andra haha... jag har nog rätt stränga regler till mina barn, min säng, mitt rum, min tid för att orka.
Absolut har alla sina sätt, men jag skulle inte orka med familjen med 4 barn i min ålder (41) småbarn och djur om jag skulle ha mina barn i min säng där min man och jag ska nuppa hahaha där är min frihet.
Mina barn har sovit från 6 månaders ålder ensamma då jag anser att ensamtiden är extrem viktigt lika så som att vara mamma och kvinna. =)
Men det betyder inte att det är rätt eller fel, bara så min syn ser på det. =)
Hoppas du får "ledigt" på något sätt... =) Ha en bra söndag. kram