Mamman till sin treåring: "Hej älskling. Har du en puss till mamma?"
"Nej. Ingen puss."
"Nehej. Var är de, då? Är de slut?"
"Nej, de är inte slut. Men jag har ingen puss till dig."
"Nehej, men om de inte är slut, var är de då?"
"Jag har slängt dem i disken."
"Jaha?"
"Kom, mamma, kom." Den lilla handen sträcks ut och fångar min och jag dras hastigt med in på barnets rum där hon stolt pekar ner i diskhon i sin köksmöbel. Hon släpper min hand, stoppar ner den i diskhon, plockar upp vad jag misstänker kan anses betecknas som en imaginär puss som legat i blöt över natten. Hon sträcker upp den till mig, placerar den lite löst på mina läppar med ett "varsågod" och lämnar mig med mina egna tankar när hon återgår till vad hon nu höll på med innan.
Tiderna förändras och så har det varit sen dess. De små röda läpparna kniper bestämt ihop sig. Nix, här kan man inte räkna med att få några färska pussar. Numera lyfter hon ur själva hon, tar den under armen och delar ut pussarna ungefär som hon delade ut äpplen från en korg.
Nåja. Diskade pussar är bättre än inga. Vilken dag som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar