Glöm Ica-kort och pensionsspar. Glöm matlåda, Göteborgsvarvet och surdegsbröd. Jämförspriser och storhandling. Volvo kombi och radhus. Ni vet allt det där som ger vuxenpoäng. De fasade, de fruktansvärda, de vi lovade och svor att vi aldrig skulle skaffa. Vägra rabattkuponger på kaffe. Allt. Ni minns. Young, free and independent. Det går visst att leva så och aldrig bli vuxen. Vi ska bevisa att det är möjligt. Den ironiska generationen. Peter Pan-generationen. Vi som kom efter Generation X.
Vi fyller 40 och går till jobbet med glittrigt nagellack och kepsen bak och fram. Fabrikstrasiga jeans. Raffigt liksom. Kul. Vågat. Trotsigt. Musmatta med Stjärnornas Krig-motiv. Vaddå? Man är väl inte äldre än man känner sig?
Vackert så.
Och åren går.
Men du.
Det sket sig.
I alla fall för mig. Plötsligt blev jag vuxen. Visserligen har jag fortfarande en musmatta med citat från karaktären Q i Star Trek The Next Generation: "It's difficult to work in a group when you're omnipotent". Och det är kul.
Men jag har vuxna problem. Plötsligt. Jag hann nästan bli 40 innan de kom och slog till med sin fulla kraft. Varje dag har jag vuxna problem. Och där försvann det oskyldiga, det lättsamma, det jag var så övertygad om att man visst kunde bibehålla om man bara vill. Om man bara vägrade vara "vuxen".. Nu är det på riktigt. Det är slitsamt. Jag är trött. Kroppen strejkar. Jag börjar bli seg med att fatta. Jag oroar mig för framtiden och för mina barn. Jag fasar för att hela skiten är på väg att gå åt helvete. Och jag vet inte ens om det finns nån bra musik att spela under tiden. Och här står jag med ansvaret att slå vakt om att det går så lite åt helvete som möjligt i min direkta närhet. Det är en ojämn kamp att driva.
Och där samlar jag mina vuxenpoäng. Och det är lite som monopolpengar kontra riktiga. Ica-kortet, storhandlingen och radhuset var vuxenvärldens monopolpengar. Problemen, det är de som förändrar alltihop. Riktiga pengar. Såna som faktiskt spelar roll.
Det som inte dödar, härdar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar