Jag har tydligen slutat amma. Buhuuu... Det lilla barnet är strax 8 månader och har på senare tid inte varit sådär jätteintresserad av att ammas, men har kunnat mysa kvar en stund i sängen på morgonen på det sättet. Men i morse, när jag på vanligt vis erbjöd henne detta som alternativ till att jaga upp sin mamma innan skam fått på sig tofflorna, avböjde hon vänligt men bestämt. Hon vände bort sitt söta lilla ansikte hur jag än trugade.
Tjohoooo, säger en del av mig; buhuuuuu säger en annan. Sista gången jag ammar i mitt liv är alltså kanske redan passerad. Jag var inte beredd. Det kom för snabbt inpå. Jag kunde väl ha fått en (flera) förvarning(ar)? Jag behöver få tid att ställa om såna där saker... Även om jag inte är typen som gärna ammar tills barnen är 2 år, så ändå... Lite avtrappning?
Och inte nog med det, jag gick precis igenom det lilla barnets kläder, då hon är in between sizes och fick lägga undan det mesta i stl 74. Redan. Så många fina hon ärvt av storasyster som hon aldrig ens hann ha på sig (en född på sommaren, en på vintern, lite osynk där)... Det innebär alltså att dessa plagg kanske inte kommer att bäras av någon mer liten söt bebis som är min? Hur ska jag klara detta?
Dessutom är jag förkyld. Jätteförkyld.
Som om min iTunes kunde läsa stämningen i luften väljer den Rod Stewarts Sailing som nästa låt i slumpgeneratorn. Vemodigt tittar jag ut på regnet. Jaha, nu är den delen av livet slut. Jag tar lite extra kokosfett i mitt kaffe idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar