Trötta barn och trötta vuxna

Funderar över hur olika man reagerar på trötthet som barn och som vuxen. Trötta vuxna är ganska medgörliga, tänker gör som de säger nu så vi kan gå hem. Stryker medhårs och går med på det mesta, kraft att envist spjärna emot finns inte.
   Så är icke fallet med trötta barn. Trötta barn har oväntat mycket energi och ork att med all kraft kämpa emot allting, dra ut på plågan tills det bara snurrar i huvudet på dem och sen ytterligare lite till.
   Jag tänker att det kanske hade varit bättre om det var tvärtom.