Undrar vilken typ av tant som ligger latent i mig?

Jag har precis hämtat ut mina nya glasögon och som alltid när jag provat bågar och klurat fram vilka jag vill ha slår mig alltid tanken: vilken typ av tant blir jag när jag blir stor? Tanter har ofta glasögon, därav kopplingen.
   Det finns den typ av tant som har kort, vanligtvis grått hår och som trots ganska avslöjande kroppsform ändå alltid lämnar en undrande om det var en man eller kvinna som just gick förbi. En glasögonbåge som fullständigt smälter in i ansiktet, som knappt syns. Inget smink här inte, inget modeintresse. Där de bor är det kemiskt rent. Dammallergikerns frizon. Man sitter rak i ryggen på kanten av soffan när man är på besök och aktar sig noga för att spilla. Kanske får man inte ens komma in i finrummet ("we never use the fine fine china", från Six feet under). Bilder av gråtande barn på väggarna. Jag får ofta för mig att mannen i det hemmet är hunsad till största delen (då tanten i fråga aldrig sagt ifrån utanför hemmets väggar) och här har lite perversa sexuella avarter smugit sig in under årens lopp. Gag-ball, tidelag och pocahontaskostymer... till honom då. Jag tänker att den typen av tant vill jag helst inte bli.
   Sen finns det en härlig typ av tant som bejakar det excentriska inom sig. Det är ofta en lite rundlätt dam med lite för korta, vida byxor och en odefinierbar, svajig, flygande tunikaaktig topp i omöjligt mönster. Det är ofta sandaler på fötterna. Glasögonbågarna i det här fallet gör allt annat än smälter in. De sticker ut och man glömmer dem aldrig. Orange, rött, breda skalmar med eldsflammor, krokodiler eller nåt annat fränt på. Håret är lika excentriskt som bågarna, knallrött, randigt, toklila, kort på ena sidan och långt på andra eller varför inte en tuppkam i den stolta, naturligt ljusgrå hårfärgen? De bor i hus i skärgården, bejakar sin konstnärssjäl och har X antal katter. Här är det inte alltid så rent, utan man slänger ledigt upp sina fötter i soffan eller fläker ut sig i den sköna storfåtöljen. Här står sista dagarnas disk framme, för tanten i fråga har haft för mycket att göra med att leva. Men här finns ingen man. Finns han, har han sen länge lärt sig att de bara umgås när hon vill, hon ska minsann inte ta nån mer skit i sitt liv, det där är avklarat. Jag tänker att det finns mycket hos den här typen av tant som jag gillar. Men jag vill ha min man kvar, för han är bäst. Går de tvenne att förena?
   Sen har vi den tredje tanttypen jag tänker ta upp här. Den tant som hänger med i modet, alltid livrädd för att ta ut svängen så hon ser ut som att hon tror att hon är 19 igen. Hemska tanke. Och håret färgas i nån naturligt brun nyans eller en lite snällare röd färg som döljer det grå. Det är ordning på håret, uppsatt men ändå ungdomligt, eller varför inte en klassisk page. Lite mascara, lite ögonskugga, men inget som sticker ut så det inte ser dumt ut. Glasögonen är lite fräcka och lite diskret trendiga, men aldrig extrema. Ofta frånskild, men med nån ny som ligger på lut. Vågar jag släppa in honom i mitt liv eller är det nog ändå bäst att jag har mitt och han har sitt? Ska jag låta honom köra med mig så som förra gubben gjorde? För att börja säga ifrån istället är inte ett alternativ, bättre då att fortsätta vara misstänksam och kritisk. "Nja... jag vet inte..." Jag hänger med väninnorna och använder kanske lite för mycket parfym istället. Oftast mysiga tanter, den här typen, men lite lurigt om de blir alldeles för många i flock.

   Som tur är behöver jag inte ta ställning i denna fråga ännu. Och förmodligen löser det sig av sig självt när det är dags dessutom. Eller så får jag bli en helt egen typ av tant. Som den tanten som stod bredvid oss på Iron Maiden på Ullevi, som var av tanttyp 1 vid första ögonkastet, men som glatt sjöng med i Run to the Hills med nitar på jeansen och blått nagellack. Skönt att man kan välja det där som man vill.