De som känner mig vet att jag hatar shopping med ett kallt, dovt, isande hat. Ibland är det dock så illa nödvändigt. Som nu t ex. I helgen som gick tog jag mig an en annan ångest: rensa garderoben. Jag har, de drygt 3 senaste åren haft alla storlekar man kan ha. Självklart inte på riktigt, men nästan.
Julen 2007 började jag träna efter att ha fått veta av läkare att jag haft diskbråck som läkt av sig självt, men lämnat efter en snedvridning av muskulaturen, som endast kan komma till rätta med hjälp av träning. Den som känner mig vet att jag också hatar träning med ett kallt, dovt isande hat. Men, kronisk smärta i ryggen med domnande vänsterben som följd innan man ens fyllt 35 kändes föga lockande - träning it is. Några år innan det hade jag tittat på TV-shop i ett svagt ögonblick och i ett ännu svagare ögonblick beställt också; pilates à la tanten Mari Winsor. Hennes baspaket Winsor Pilates stod där i bokhyllan och lockade och pockade och läkarna gav tummen upp för denna träningsform för min bleka, förslappade lekamen.
Jag började så att tvinga mig igenom ett Pilates-program vid minst 3 ggr/vecka. Basic-programmet är 20 min långt och det är svårt att hitta nåt att skylla på varje dag så att man inte ens skulle ha 20 minuter över. Särskilt som att jag iaf kan göra Pilates och sen gå och lägga mig direkt. Man behöver inte stressa ner som efter annan träning. Efter att ha kämpat på med basic-programmet i ett par veckor kände jag mig mogen för det andra, mer avancerade 50 min programmet som fanns med i samma paket. Ja. Jo. Eller hur. En stor del av det skrattade jag mig bara igenom första gångerna. Jag tittade på de fina före detta balettdansöserna och insåg att nej. Den formen kommer jag aldrig upp i. Mina leder kan inte böjas i de vinklarna utan att gå sönder och jag har faktiskt barn att tänka på… Nå, jag gjorde det jag kunde och efter ytterligare några veckor kunde jag väldigt mycket mer än jag trodde när jag började. Fast vissa övningar kommer jag skratta mig igenom resten av livet. As if.
Jag började surfa runt efter mer Winsor Pilates och självklart har tanten Winsor gett ut en uppsjö program. Jag investerade i några som koncentrerar sig på olika (för mig) problemområden; bun & thigh, ab sculpting m fl. Jag tränade på med en dåres envishet, ca 2-3 timmar/vecka. Detta kompletterades med 1-2 kortare promenader per vecka. Redan efter 5-6 veckor var jag mycket bättre i ryggen, benet domnade inte och jag var mycket smidigare i hela kroppen. 3 månader senare hade jag minskat midjemåttet med 9 cm, och vikten hade minskat med ca 5 kilo. När våren kom minskade jag ner på mängden Pilates och ökade på med promenaderna istället. På loppet av 7 månader hade jag gått ner över 7 kilo (från 71 till 63,5), minskat midjemåttet med 16 cm (från 96 till 80) och hade plötsligt samma storlek som i gymnasiet. Från storlek 42 till 38, från en lagom large till en liten medium, ibland tom small.
Men så blev jag med barn. Ammade. Flyttade. Opererade foten. Och blev med barn igen. La på mig 7 kilo mellan graviditeterna och ytterligare ett par till nu efter den sista. Så nu är utgångsläget 81 istället för 71 och målvikten 63,5 kan nog inte vara annat än ett minne blott. Men det som mötte mig i spegeln i plagg efter plagg jag provade i helgen gjorde mig bara ledsen och bedrövad och stundtals äcklad. Det handlar inte om att döma andra och deras vikt, utan om att vara en smal person från början och att inte på något sätt kunna identifiera sig med spegelbilden: vem är hon? En sak vet jag; det är då inte jag i alla fall. Så jag har nyligen börjat med Pilates igen. Det är inte lika enkelt att få till 2-3 timmar/vecka med 3 barn som det var med bara 1. Men skam den som ger sig. Och så lite lchf på det, så hoppas jag plocka av dem, kilona, ett efter ett. Jag kanske inte alltid vinner slaget, men jag ska vinna kriget och återigen gilla den jag ser i spegeln. Som jag läste i en tidning apropå post-graviditetskroppen: “jag gillade mig själv innan och jag vill hellre hitta mig själv igen än lära känna något nytt jag”. Hej kompis, gött att se dig, det var länge sen…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar