Man ska förvisso inte ljuga för sina barn, men en liten vit lögn då och då för att få livet att fungera? Hm?
Min make utsattes för ett hemskt skämt som liten. Hans far och hans bror lurade honom när det skulle ätas jordgubbar: "mmm, vilka goda jordgubbar, smaka" och så gav de honom rädisor. Följden har blivit att maken varken äter jordgubbar eller rädisor. Det är styggt; så får man inte göra. De har berövat honom en stor del av hela den svenska sommaren. Men för livet.
Den lilla lögn vi med stor framgång kört med här, tror jag inte kan lämna permanenta skador på samma sätt. Det gäller glassbilen. Vi vidhåller envist inför 2-åringen att när glassbilen spelar med tutan är glassen slut. Envisheten har burit frukt. Idag när hon hörde glassbilen, slog hon ut med armarna, ryckte på de små axlarna och sa: "Slut". Mycket bättre än att hon tjatar sig lila över osmakliga glassar vi ändå aldrig kommer köpa.
Mission accomplished.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar