Min fina mamma erbjöd sig igår att agera avlastning för vår lilla 2-åring. Barnet ifråga är just nu inne i någon slags trotsperiod, vilket kombinerat med att det minsta barnet för fullt lär sig krypa, ställer lite högre krav på mamman just nu. 2-åringen är dessutom inte alls sugen på att sova på sådant sätt som hade varit bäst för henne, vilket självklart leder till förstärkning av temperament och trots. Mormor sa: "Jag kan ha henne en av nätterna nu till helgen, så får ni lite lugnt och skönt hemma..."
Jag berättade för maken om erbjudandet och han nappade direkt. Men sen resonerade vi: "Varför bara en natt? Varför inte sisådär en tjugo år?" Det känns lämpligt att mormor då hör av sig dagar det lilla barnet är till sin fördel, så kan vi komma och besöka då en stund. Tills hon är 22. Det blir kanon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar