Jag vaknade imorse till tonerna av Crazy Frog inifrån sonens rum. Det gör att man får lite dålig vibb inför dagen. Under skjutsen till skolan funderade jag på vad jag själv lyssnade på när jag gick i lågstadiet, på den välsignade tiden innan Crazy Frog gjorde entré på världsarenan. Långt innan dessutom. Visst var det enstaka hits som Joan Jett och I love rock n roll, Men Without Hats och The Safety Dance och Rätt Stuks Oah hela natten, men det band som vid denna tidiga ålder mer än något annat bet sig fast och slets ut, var Gyllene Tider. Och det var innan Per Gessle blev En händig man, gick och fiskade och blev djävulens utsände på jorden.
Otaliga var de timmar då jag satt ihopkurad i min egenhändigt byggda koja i flickrummet, pillandes med klistermärken, pennor, block och kritor och lyssnade om och om igen på texter som Povel Ramel, Paul McCartney och jag, Leva livet och Ska vi älska, så ska vi älska till Buddy Holly. Jag försökte förstå och klurade fram och tillbaka på fraser och ord: kubbhatt och frack? min vän slentrian? Och nog trodde jag att Buddy Holly var en plats, för prepositionen till hörde bara hemma bland rörelseverb av den mer traditionella typen i min värld.
Det där med början av vuxenlivet och personlig utveckling verkade väldigt komplicerat i låtar som Billy, Revolver upp, På jakt efter liv. Och sommaren var ett annat, ständigt återkommande tema (Tylö sun, Sommartider). Det var tydligen på sommaren allt skulle hända...
Och det där med kärlek? Vad var det för upplägg? Chrissie, hur mår du, Det hjärta som brinner, När vi två blir en, Teena? Vad spännande det verkade vara... Måste vara viktigt och stort eftersom det återkom i texterna hela tiden? Sen trodde jag länge att killar självklart var som i texterna också, fyllda av blind kärlek till en blond tjej med bruna ögon och att de gick omkring dagarna i ända och suktade... Surprise. Eller hur.
När man i mer vuxen ålder har drabbats av återfall och lyssnat på Gyllene Tider igen, vill jag ge Gessle att han helt klart hade (snarare än har) en klar låtskrivartalang och texterna är bland de bästa riktade till hormonstinna 16-17-åringar hånglandes på fest efter några öl. Själv var jag bara en undrande lågstadieelev under Gyllene Tiders storhetstid i början av 80-talet och när det senare blev dags att hångla på fest var Gyllene Tider något av det absolut töntigaste man kunde tänka sig. De musikaliskt obildade (tyckte man då när man gått vilse i subkulturens förlovade land) skolkamrater man hade som gärna sjöng i kör till Sommartider kunde närmast likställas med paria och tillika offer för samhällets glättiga allting-är-underbart-propaganda.
Vår äldsta dotter föddes inte i amerikanska södern (se tidigare inlägg) som sin lillasyster, utan i allra högsta grad i en sjukhussäng i Halland till tonerna av Ljudet av ett annat hjärta. Sekunderna innan hon kom ut hörde jag maken säga till barnmorskan: "Ånej, nu kommer bebisen till den här låten, jag får ljuga för henne (dvs mig) senare och säga att det var en annan". På vilket sätt detta kommer att hjälpa eller stjälpa henne senare i livet återstår att se.
Idag lyssnas det till Crazy Frog i lågstadieled. Nu har jag inte satt mig in i Crazy Frogs rocklyrik, men jag undrar om min son blir pappa till tonerna av "baba, baba, baba-baba-baba" eller om han i mogen 30-årsålder kommer att drömma sig tillbaka till timmarna i pojkrummet och fundera över vad det hela liksom betydde? Sommar, utmanande fraser och formuleringar, den gåtfulla tiden som ung vuxen och kärlek?
Jag återkommer i ämnet när jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar