Nya byxor

Man kunde tro att 7 kilo ner skulle ge minskad storlek i byxor. Men icke så. Enligt de goda människorna på Lindex har jag kvar samma stl 44 idag som jag hade nyförlöst för ett år sen, fastän att jag tappar de byxor jag köpte då och nästan inte kan andas i de jag köpte idag. I samma storlek.

Nåväl. Det är som det är. Egentligen kan man ju skita högaktningsfullt i vilken storlek som står på etiketten, bara de passar.  Eller hur. Men den psykologiska effekten då? Liksom, känslan?

Såhär i ledighetstider blir jag som vanligt ruskigt stressad av att jag inte motionerar som en dåre. Att promenera lätt och ledigt med långa benet före minst 2 mil per dag... Vad är problemet, varför gör jag inte det? Såhär när jag varit mer eller mindre ledig en hel vecka, hade det blivit fart på grejerna då. Men nej. Grinig som satan och stressat irriterad går jag omkring här hemma som en osalig ande, får inte ändan ur vagnen till att göra något vettigt alls. Irriterad på allt och alla. Försöker potträna mellantjejen, men helt utan framgång, vilket på alla sätt lägger lök på laxen eftersom hon dessutom utövar sitt 3-årstrots med den äran.

Men ändå. Skärp till dig, Sträng. Du har 5-7 kilo kvar att gå ner innan du är hemma igen.  Inga fler bullshit excuses. Man up.