Hej bloggen
Ursäkta att jag inte hört av mig på länge. Det har varit så mycket det sista. Eller ja, det var mycket tills alldeles nyligen, men sen lugnade det ner sig och jag har sista tiden arbetat hårt på att landa, slappna av, vila, sova, vara med familjen, känna solens strålar i ansiktet och äta gott. Jag har behövt läka. Hitta lite glöd och glädje, du vet som vi pratat om så många gånger.
Så, sen sist kan jag glädja dig med att jag gjort stora personliga framsteg. Dels känner jag det själv och dels kan såväl terapeut som omgivning intyga att de så sakta sett lugnet återvända till fru Strängs aura. Som exempel kan jag nämna att jag för en dryg vecka sen utförde ett mindre hjältedåd med mina mått mätt. Jag körde sonen till ett kalas på ett av de stora shoppingcentren i staden. För bara några månader sedan hade den situationen skapat stor ångest: Jaha, hur kör man dit? Var hittar jag parkering? Vad ska jag göra under de tre timmar kalaset pågår? Usch vad jobbigt. Mycket folk, lönehelg. Åh, INTJ, hur ska det här gå? Ååååångest... kallsvettning... Tyvärr sonen, vi kan inte åka dit på kalas...
Men nej, kära blogg, denna gång icke så. Jag andades, surfade runt innan för att se vilka affärer som fanns i närheten, ställde in mig på stora folkmassor och alldeles för många intryck, andades igen och gav mig iväg. Hittade ok parkering och tillbringade sen tre timmars egen tid med att gå i affärer. För att inte vara helt blockerad gjorde jag, innan jag åkte, en lista på affärer jag skulle kunna kolla i och vad jag skulle kunna köpa i de olika. I lugn och fin takt knatade jag på och tre timmar senare hade jag fått tag på det mesta på listan. Med humör och förnuft i behåll. Och inte nog med det. Redan samma kväll använde jag en av de tröjor jag köpte. Small step for mankind kanske, men ett djävulskt giant leap för lilla mig. Annars, som du vet, brukar jag helst vilja se att mina nya kläder parar sig ett tag (gärna fram till nästa säsong) med mina gamla i garderoben innan jag ens tar bort prislappen. Under den dryga vecka som gått har jag använt nästan allt det jag köpte då. Undrens tid är inte förbi. Inte i min vildaste, hade jag väl vågat hoppas...
Vidare har jag plötsligt sett tydligt vad mitt största uppdrag som förälder är. Som du vet bloggen, är jag en funderande och grubblande person som ofta ödslar onödigt mycket tid på att komma på meningen med allt. Men nu vet jag min arbetsorder som förälder, min arbetsuppgift, vad som måste göras. Jag har blivit lite klokare. Och så enkelt det är, så självklart, så glasklart, nu när jag ser det så tydligt, när jag lyckats formulera det för mig själv. Därmed inte enkelt att genomföra dock, men jag ser målbilden, hur det blir när jag lyckas. Och framför allt vet jag hur det blir om jag inte lyckas.
Men, bloggen min, det hinner jag tyvärr inte fördjupa mig i idag. Älskade maken och jag har börjat se om den fantastiska Battlestar Galactica, som vi såg precis när vi träffats för drygt 3 år sen. 3 fantastiska år, som samtidigt känns som 10 eftersom så mycket hunnit hända. Och nu ikväll vankas ytterligare ett par avsnitt och just ikväll prioriterar jag de avsnitten, lite choklad och fotmassage framför att blogga. Jag hoppas du förstår mig. Det vet jag att du gör, efter allt som vi varit med om tillsammans du och jag. Riktiga vänner vet vad som behövs och när det behövs.
Vi skrivs snart igen.
Din tillgivna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar