Låtlista: Skoldisco / Är jag vuxen nu?

Den som tittar in här på lyran med jämna mellanrum vet vid det här laget att jag nyligen bytt jobb. Eller ja. Startat eget. Karriären i nya bolaget är ny 2 veckor gammal. Jajamen serru.
   Idag var det dags att starta upp ett av mina nya samarbeten. Ett synnerligen intressant uppdrag är det och det var med spänd förväntan och tillförsikt som jag satte mig i bilen imorse för att åka in till stan på möte. Med ny frisyr, nya kläder och nytt företag dög det verkligen inte alls att lyssna på min vanliga låtlista Favoriter just nu. Det var dags att tänka nytt.

Så jag valde att tänka gammalt.

Låtlistan som snart trummade igång var Skoldisco. Den påläste vet att skoldisco för fru Sträng är detsamma som 80-tal i allmänhet. Första låten ut var Pet Shop Boys och It's a sin. Jag skrålade med för full hals i morgontrafiken, körde på i lugn fart och nådde snart destination Nytt Uppdrag till de skräckblandat förtjusande tonerna av Modern Talking (hur gick det till, ska tydligen ha varit en av musikhistoriens största kassasuccéer... i Tyskland, säger väl kanske en del dock...).
   Min samarbetspartner och jag har träffats ett par gånger innan, så jag visste väl lite om vad hon hade för tankar, men sen vi pratade vid sist hade hennes visioner och mål jäst ordentligt och de planer hon snart presenterade för mig idag var spännande, roliga, utmanande och... storslagna.
   Först blev jag glad, stolt och smickrad över att få frågan och erbjudande om att vara med och testa detta koncept. Med fjärilar i magen och darrig hand började jag så smått skriva ner lite tankar och idéer.

Dagen förflöt, diskussioner högt och lågt och snart var det dags att packa ihop och avsluta för idag och grubbla vidare på utvecklingen. Och det var då, som ett brev på posten, ångesten kom smygande... Hmm... Vad händer när hon kommer på att jag egentligen inte kan något? Jag menar... vaddå, skulle jag sälja något som någon annan med lite rent bondförnuft inte kan räkna ut på en kafferast? Eller hur? Vem tror jag att jag är? Sitter jag verkligen där och tror att jag har något att komma med? Som folk dessutom skulle vilja betala för? Yeah, right, dra den om älgen också... Ligger London på Island, har påven en lustig hatt, bajsar björnen i skogen?
   Jag är ju egentligen bara en liten tjej liksom, du vet... Knappt torr bakom öronen. Jag sjöng med i Scotch Disco Band för allt vad tygen höll i bilen imorse, jag menar hallå, personalen?Det är väl ingen här nu som tänker ge mig ansvar för någonting? Snälla någon, nu tar vi det lite vackert här. Ge inte mig nycklarna - jag vet inte hur man gör när man kör. Jag hittar inte i den här staden.   


Jag packade ihop mig, masade mig iväg till bilen och satt en kort stund och smälte all information innan jag startade motorn och backade ut. Direkt rullade Skoldisco-listan igång. Back to Life (Soul II Soul), Money for Nothing (vet du inte vem som gjort den får du skylla dig själv), Mad World (Tears for Fears) och Eternal Flame (Bangles) svepte förbi i lång parad medan hjärnan gick på högtryck. Jisses amalia, klarar jag verkligen detta? Hur gör man? Att vara kung i sitt hemland är en sak, men vad är den kronan värd när man kommer till ett annat land? Ska jag föreställa... typ... vuxen nu då änna? Kompetent och seriös? Nog troligt...  


Som om det var planerat startade ösregnet halvvägs hem och där någonstans orkade jag inte oroa mig mer för idag. Kom igen nu. Man up. Eller ja, woman up, kanske snarare. Turen gick till Systembolaget (HA! Tydligen är jag ju i alla fall vuxen på ett sätt då!) och jag dröjde mig kvar en kort stund i värsta skuren till de vemodiga tonerna av Thompson Twins brottarhit Lay your hands on me (minns ni när de var med i Nöjesmassakern? Kanske är jag vuxen ändå, med tanke på hur längesen det var...) och flyttades tillbaka till flickrummet i mitten på 80-talet, då framtiden var så spännande och cool och man inte kunde komma dit fort nog. Hahaaaa, om man bara hade vetat då vad man vet idag. Ironi på nåt sätt. Den som bestämmer och har satt upp spelreglerna har ett sinne för humor. Sjukt sinne.  

3 Bag in boxar, diverse knepiga ostar och en påse räkor senare satte jag mig åter i bilen. Som för att understryka min förvirrade sinnesstämning klickade poden in på Genesis Land of Confusion och sen var jag äntligen hemma.

Och det är väl där jag blir kvar idag. In the Land of Confusion. Precis som alla andra vakna sekunder i mitt liv. Med andra ord är allt precis som vanligt. Nej, det är väl synd att 3 bag in boxar ska stå här i köket oöppnade. God kväll och god helg mina vänner. Vi hörs.