Familjen är/har varit magsjuka. Det är det värsta jag vet. Själv fylls jag av självömkan av astronomiska mått. Skakar, gråter, yrar och har ångest. Känner mig liten och längtar efter mamma. Och tänker att en överdos morfin utan vidare hade fått sätta punkt.
Hoppas på bra utveckling till imorgon. Har påbörjat ett lite filosofiskt inlägg, som inte gick att få klart idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar