För snart en månad sen kom vi hem från semestern. Då hade det varit en vecka av frosseri i kolhydrater då hotellets köttutbud var ganska sparsamt. Väl hemma återgick ordningen och lchf togs upp igen. Direkt fyllde jag på med härliga promenader i det vackra höstvädret och några omgångar Pilates. Ny luft under vingarna, getingmidjan, here I come. Vad händer, lagom till att man fått upp ett flow, ett flyt? Jo, sklaBANG: magsjuka. I sex dagar. Vad ska man äta då? Jo, kokt potatis, lättrostad bröd och dricka Proviva. Kolhydrater, kolhydrater och återigen kolhydrater. Jaha...
Så följde såklart vecka från helvetet med att ligga efter på jobbet, problem med bilen, sjuka barn och den fullständigt bristfälliga sömn det för med sig, och en förestående lättare renovering av vardagsrummet. Jag hann såklart inte fixa med bra mat och fick äta lunch med gänget på jobbet. Lchf-ish. Inga promenader, dålig sömn, ingen ork till något alls, dåligt humör.
Så kom då lördagen. Högt ställda förväntningar på vad som måste hinnas med när man inte har barnen hemma. Strax efter 8 på morgonen lämnade jag barnen hos deras underbara mormor medan maken snabbt torkade av väggarna i vardagsrummet. Taket tvättade han kvällen innan. Så när jag kom hem flyttade vi ut möbler, la plast på golvet, maskerade lister, kopplade ur TV (inte en så banal historia som man kan tro när man har så mycket elektriska pryttlar så man inte kan räkna dem, nätverk och allsköns grejer) och och allt som måste göras först. Sen drog vi igång med målning. Jajamensan, här skulle målas tak, golv, lister och öppen spis två gånger innan barnen skulle hämtas igen fram på eftermiddagen.
Måla är tråkigt. Så enkelt är det. Men det var bara att ta det och jobba på. Vid elvatiden var första lagret klart, en snabb fika och sen på det igen med andra lagret. Vid två var vi klara och började projektet med att skruva ihop soffan vi köpt. Och sen plocka undan verktyg, en ogreppbar mängd kartong och allt som blir. Sen iväg till mamma och hämta hem barnen från mamma medan maken får igång TV:n.
För vi ska ju såklart på konsert på kvällen också. Och mitt upp i flödet står det klart att jag varit för sen med att hämta ut biljetterna så det krävs en del pill med att lösa så vi faktiskt kan gå ändå.
Vid fem-tiden är jag hemma med barnen, startar upp fisksoppan och slänger mig i duschen. Fixar till mig sådär i förbifarten medan soppan kokar.
Men det går bra; vi hinner tom med en kaffe innan vi åker iväg in till Götlaborg för att avnjuta (?) en konsert med den legendariskt skönsjungande poporkesten Jävlaranamma. Jag är glad att det löste sig. Det var på just en Jävlaranammaspelning för drygt 3 år sen som det gick upp för mig vilken fantastisk en min då blivande make verkade vara. Sen dess har vi haft saker som graviditeter och ammande bebisar som satt stopp för att vi skulle kunna se dem tillsammans igen. Men igår blev det äntligen av.
Så trots att man enligt tradition på de spelningarna blev totalt indränkt i öl som kastas genom luften, var det ändå ett perfekt avslut på en stressig dag och en eländig vecka. Trött i hela kroppen efter målningen och möblerandet under dagen somnade en tillfreds mamma bredvid den bäste och det var som att barnen också ville göra sitt genom att bidra med sovmorgon till halv nio.
Världens bästa familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar