söndag 9 oktober 2011

Skolgymnastiken - en sammanfattning

Jag vill inte älta mina gympa-upplevelser, det blir ingen lyckligare av. Men jag fick en kommentar på inlägget från en fellow blogger, som jag bara måste citera här.


"Spökboll, vad fan, c´mon? Lika bra att ställa nördarna på led och ge de coola en chans att bombadera dom med skrevbollar, det är ju ändå det det går ut på. Och hur tusan kan lagväljningen få finnas kvar? Alla vet ju att det är traumatiserande. Känns typ som om man skulle ha Brutal Gängvåldtäkt som en gren inom gymnastiken och fortsätta ha kvar den "bara för så har det alltid varit"." Tack Zelda. Huvudet på spiken.

För den som gillade gympan och tyckte det här var lek, är konceptet omöjligt att förstå. Men för oss nördar och misfits (som givetvis blev valda till att vara en av 3 som skulle representera klassen i Vi i Femman) är det så minnet ser ut. 

Eller jag vet, varför inte ställa upp oss missanpassade på en lång rad och kasta pil? Varför nöja sig med en löjlig skumgummiboll och en chimär om att man eventuellt skulle kunna klara sig om man bara försöker och kämpar väl (likt mycket annat i samhället för övrigt)? "Kom ihåg nu att ni inte ska kasta mot huvudet, bara benen och kroppen." Ssssccchhh-PANG! "Oj, förlåt, jag missade". Bull's eye. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar