Jajamän, så är det. Fram på kvällen igår gjorde sig en dålig vibb påmind. Det var ett tag sen nu, men... Hmmm... Magen liksom... Neeej, vill inte vara med.
Magsjuka.
Ensam med de 3 älskade barnen då maken är i Norge för att släpa hem familjens bacon. Rock n roll. Bajs. Såväl bildligt som bokstavligt, kan man säga.
Nåväl, det utvecklade sig bara till ett halvdåligt läge (oh, det kunde varit så oändligt mycket sämre, säg att alla 4 blev lika dåliga, vad hade jag gjort då?), men ändå. Mamman kände att det hade varit skönt att slippa stressa upp på morgonen, få i rätt barn rätt gröt och sen i rätt overall och rätt bilstol och stressa som en galning för att lämna det största barnet på skolan. Och i bilen finns inte tillgång till toalett om jag förstått saken rätt.
Så vad gör mamman då? Jo, lyfter luren och ringer... "Maaammmaaaa..." säger hon med ynklig stämma till telefonen. "Kan du komma hiiiiit och hjälpa mig??? Jag är sjuuuk..."
Jag må vara snart 40 år, chef för 15 anställda och 3-barnsmor. Det hjälps inte. För ibland är mamma också liten. Jätteliten. Och oändligt glad för att det finns en underbar kvinna som är så stor då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar