Som vanligt uppe med tuppen i detta hemman. Dock inte för att mjölka korna eller så, utan för att starta igång Hajar som hajar och byta bajsblöja. Puhhh.... Man hör de snart 3-åriga små fötterna tassa in och snart har man en liten tjej som kurar ihop sig alldeles intill. Man kan ge sig sjutton på att det bara tar sekunder, sen har man en klarvaken 1-åring som bökar runt på andra sidan.
Klockan är runt 6 på morgonen, det är lördag. Den där avlägsna drömmen om att få sova ut någon gång biter sig envist kvar och blir därmed ständigt krossad.
Man får en fot i kisseblåsan, man blir skallad och hårt pussad med en napp emellan vilket leder till fläskläpp. Och man är framför allt inte ens vaken och vid medvetande än.
Men ändå, så älskar man det. De luktar så gott. De luktar liksom vår doft, vår familjs doft. De är varma och goa och deras händer är så mjuka. Den stora pratar och pratar och är fruktansvärt rolig, full i sjutton. Den minsta lär sig precis gå och är stolt som en tupp varje gång hon tar de där tre-fyra stegen. Och som förälder är man ännu stoltare och glad varje gång: titta, hon kan gå, det är ju fantastiskt... Som om det aldrig hänt förr i hela världen...
Och när de är sjuka, har man dem intill, dag och natt, pysslar, kramas, låter sig gladeligen bli nedsmittad med varenda liten bakterie de har... För man älskar dem, för man vill aldrig de ska komma till skada, man vet att man är kapabel att döda den som bär hand på någon av dem...
Det är våra små. Tjejer och killar. Det vackraste som finns på denna jord, perfektion i små 10-15-20-kilospaket. Just våra små råkar vara tjejer. Det är därför det tar så satans styggt i hjärtat att se följande bild:
Hur kan det vara så? Bakom alla dessa miljontals små tjejer, finns det också en mamma och en pappa. Som helst hade skyddat dem från allt ont. Som hade dödat den som bar hand på deras fina små. Det är en instinkt.
Men världen är inte sådan. Det finns fattigdom. Och där det finns fattigdom, tvingas föräldrar göra val som går emot instinkten. Ett barn säljs, för att rädda resten av familjen. Och kanske inte ens säljs ibland...
För det finns inte bara fattigdom; det finns makt. Och den med makt tar den som inte har någon makt. Och plötsligt är deras lilla fina tjej stulen, borta för evigt.
Och jag blir så arg. Dessa flickor hade inte kunnat vara till salu om det inte hade funnits en köpare. Och det måste finnas miljontals köpare för att det ska bära sig. Män i allmänhet, som får ut något av att ligga med en ensam, olycklig, skadad, livrädd och troligen också väldigt sjuk liten tjej.
Varför? Har de alla sexuella avvikelser som pedofili? Eller är det makt som triggar dem - de gör det bara för att de kan? Eller tradition - det är okej att ligga med barn - det har vi gjort i alla tider?
Eller är det rädslan att förlora den fiktiva makten de önskar de hade?
För er som inte sett filmen, kan jag rekommendera Ett land utan kvinnor. En fransk-indisk film som driver ämnet till sin spets. Man låter döda alla tjejbebisar, eftersom männen är med värda. I sin extrem leder detta ganska snart, säg 20 år, till att det inte finns några fertila kvinnor kvar. Det säger sig självt, på 20 år riskerar hela området alltså att dö ut.
Men en man har en dotter kvar. Man betalar dyrt för henne, installerar henne i en lada, dit alla sedan går för att ligga med henne närhelst det faller på. Till slut blir hon med barn, barnet föds och glädjen är stor när det framgår att det är ett litet flickebarn. Filmen är fruktansvärd, teorin bakom hemsk och man mår illa hela tiden.
I motsats till detta, kan man se Travis video Flowers in the window.
Travis Flowers in the window
Bandet är och åker någonstans o ödemarken, kommer fram till en stad och stannar till för att handla lite. Vart bandet än går, är det bara kvinnor överalt, kvinnor i fertil ålder, sågott som alla är gravida. Sångaren går igenom staden och hamnar till slut strax utanför, där han ser en man, fastkedjad i en inhängnad. Mannen kryper i panik mot honom i hopp om att bli befriad.
Egentligen är det samma sak. Exakt samma sak. Skillnaden är bara att byn med kvinnor och bara en man, kan överleva väldigt länge. Bara något enda av barnen blir en kille till och man har lite genetisk koll, lever den byn vidare.
Den indiska byn? Nja.. nej.
Det handlar inte om att någon är bättre än någon annan. Men det behövs egentligen fler kvinnor än det behövs män om man ska hålla en folkgrupp igång men ändå är det tjejerna som alltid, i alla tider överallt, får dra det kortaste strået. Är detta en reaktion på den naturliga maktbalans som egentligen alltid ligger i botten? Och den ligger oss kvinnor i fatet helt och hållet, då vi från början liksom inte direkt kan göra ett aktivt val i frågan, vi får bara ta konsekvenserna av det.
Är det så, är det fruktansvärt. Desperata och enfaldiga karlar världen över som för en förtvivlad kamp för en imaginär maktbild. Skrattretande, på ett sätt.
Ändå, skulle jag inte vilja kalla mig själv feminist. Jag undviker att vara någon -ist rent allmänt. Och den feminism som oftast ges bild av i media tycker jag stundtals är helt befängd. "Alla män är talibaner." Ärligt talat? Vad är det frågan om? Den är på många sätt likadan som det har varit när männen tyckt sig vara bäst, fast nu ska det vara precis tvärtom. Vilket ju egentligen är lika galet.
Men jag slår åter ett slag för A Girl's Guide to Taking Over the World. Här visas en annan bild. En nyanserad bild. Ett upplägg jag köper direkt. Det här är till att vara rätt på det.
A Girl's Guide
Och se bilden nedan. Underbar, fin tjej; precis en sån som finns runt oss, överallt. När ska de få plats till att bara få vara sig själva istället för nån typ av villebråd? Så de slipper jagas av knäppa ideal och att hela tiden visas till sin plats? Eller säljas?
Nu ska jag göra frukost till mina små fina. Jag ska fostra dem väl till att ta över världen. En bättre värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar