Vilken dag. Och än är den inte slut. Jag hann inte äta någon lunch idag. Frukost: ett ägg och en halv korv och sen ingenting annat än kaffe förrän klockan halv sex på kvällen. I säng med barnen, jobbsnack per telefon och sen startade jag igång datorn och stretchade lite för att jobba vidare ett par timmar. Lång dags färd emot natt.
Då kräks minsta dottern. Soffa, kuddar, pappan, allt får snabbsaneras. High life.
Så fort läget är under kontroll, återgår jag nu till datorn. In i dimman.
Jag trodde det skulle bli bättre. Men det var fel. Jag är alldeles för trött egentligen. Men har inget val. Och risken är att natten, efter att jag jobbat klart, blir ett nattvak med kräkande bebis.
Det är så man kan gråta.
Skål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar