... ni vet känslan. När världen har spelat sina kort mot dig på ett sådant sätt att du inte kan vända dig åt något håll utan att något går sönder. Som att välja mellan pest och kolera, Skylla och Karybdis. Vart man än vänder sig har man rumpan bak, det är lika långt som det är brett... Ja, ni kan dem alla, de gamla härliga uttrycken.
Så är det för Sträng just nu.
Jag hanterar det mycket dåligt. I frustration vet jag inte om jag snart inte slåss. Skriker högt. Men det hjälper inte det heller. Så, gamla, goa, fina, väl beprövade Knyta-näven-i-fickan-och-gnissla-tänder, nu ses vi igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar