Foglossningar is the new black

Jajamen, i fredags vägde jag in mig på morgonen. Pang rakt in i vecka 23 på denna min fjärde och med all sannolikhet sista graviditet.
   Vågen stannade på dryga 80, vilket innebär 5 kilo upp sen start. Skapligt. Varken mycket eller lite tror jag. Fast jag har nöjet att veta att jag har det värsta kvar. Så att säga.
   Halsbränna, nästäppa, förstoppning. Livet är en fest. Men det som ändå den här graviditeten bjuder generöst på är foglossningar. Icke så de tre tidigare, annat än vid extrem överansträngning (läs 9 timmars promenad i sträck på Legoland. 3 dagar i rad. 4 veckor innan förlossning. "Skyll dig själv", sa barnmorskan. Vilket hon hade rätt i.)
   Idag har jag julpyntat, pillat med tvätt, sorterat bland barnens urvuxna kläder. Jag har inte burit tungt, inte gått långt, inte ansträngt mig. Lugnt och fint. Fixat, plockat undan, dammtorkat. Liksom. Och nu på kvällen rör jag mig lika stelt som Zeb Macahan. Vaggar fram som en anka, smått gråtfärdig för varje steg jag tar då hälen tar i golvet, fötterna lika ömma som efter en dag i högklackat när man inte gått i såna på ett par år.
   Runt ikring svanskotan är det som att det gnisslar så fort jag försöker lyfta något av benen högre än 2-3 cm ovan golv.
   Foglossningar är tydligen denna graviditets melodi.
   Foglossningar is the new black.
   Nu tänker fru Sträng ta sina foglossningar och gå och lägga sig, såhär vid halv tio på kvällen. Och då ska foglossningarna veta att de förväntas uppföra sig ordentligt under natten, så att fru Sträng kan fungera på ett trevligt och för sådant avsett vis imorgon. Frågor på det?