Ah... I wish

Det var tidigt i morse i det Strängska hemmet. Förvirrad och trött mamma försökte få ihop sig själv i nån typ av klädesanordning medan minsta barnet satt kvar i sängen och bläddrade oförsiktigt i mammans tidning; Kicks senaste reklamutskick.
   Det lilla barnet bläddrade ivrigt, pekade och lät. För prata, det kan hon ju inte än.
   Men, så plötsligt, tryckte hon sitt lilla finger med extra iver, för att inte kalla det besatthet rakt av, mot tidningens baksida och utbrast i ett högt och ljudligt: "Pappa! Paappaaaa!! PAPPA!!!!"
   Som om det gällde livet liksom.

Mamman släntrade över till sängen för att se vad som påkallade detta utfall. Och möttes av följande bild.

Mamman kunde då inte göra annat än att brista ut i kiknande skratt. Ni därute som möjligen känner till hushållet Sträng, skrattar nu lika gott som jag gjorde. Hysteriskt kul egentligen. Det är mycket som inte stämmer här. Och då tänker jag kanske inte främst på det faktum att maken Sträng aldrig skulle använda Chanel No 5.

God kväll.