Ah, kanske är det därför jag är så trött

21.23   Vi släcker lampan. Somnar inom 10 minuter.
23.38   1-åringen gnyr, det gäller att få in nappen innan hon vaknar till helt. Jag går upp, löser det, lägger mig igen, somnar om inom 5 minuter.
01.43   3-åringen gnyr, drömmer mardrömmar. Det gäller att få tyst på henne innan hon väcker lillasyster. Med långa benet före ångar jag in i deras rum, klappar och lugnar. Går tillbaka till min säng, men kan inte somna om. Blir liggande, tänker på jobbet, pengar, framtiden.
02.46   Jag har precis börjat glida in i sömnens land när 3-åringen gnyr igen av mardrömmar. Upp, klappar, 1-åringen vaknar till, hon får sin napp och somnar om. Jag går och lägger mig igen. Somnar efter ca 15 min.
04.34  1-åringen vaknar och gråter, jag går upp för att hämta in henne till oss. Lägger henne hos pappan, går på toaletten och när jag kommer tillbaka har storasyster också krupit upp hos oss. Jag knuffar hennes några cm åt sidan så att jag får plats. Somnar om efter ca 20 min, farligt nära att trilla i golvet.
05.45   Pappans väckarklocka ringer och han går upp. Jag vaknar till av ljudet, somnar om direkt.
06.20   Min klocka ringer, dags att gå upp och börja dagen.

2 timmar. Max. Det är vad jag får i sammanhängade sömn. 2 timmar. Oftast inte ens det. Inte varje natt, ibland är det bättre, men ofta ser det ut ungefär så här. När de är friska. Och sen händer det ju att de inte är det...
   Till det lägger vi ett nystartat företag som jag både äger och driver och som just nu behöver anställa en till. Ett fasligt letande och räknande för hur jag ska få alla uppdrag bemannade på ett bra sätt utan att ekonomin går omkull. Upplärningsperioder väntar samtidigt som jag ska hinna med den vanliga arbetsbelastningen.
   Till det lägger vi vinter. Eller höst. Kalla det vad du vill - här på västkusten är det ungefär samma sak. Mörkt, kallt, snett regn rakt upp i näsan. Från nu och till slutet av april.
   Till det lägger vi en graviditet. Och en släng ekonomiångest.

Då kanske det inte är så konstigt. Att jag är så trött. Så att jag mår illa fram vid halv nio på kvällen. Så att jag undrar om det är något allvarligt fysiskt fel. Hormonrubbning, ämnesomsättningsproblem, blodbrist eller varför inte nån typ av cancer? Som trycker på nåt sömncentra, inte sjutton vet jag...  Jag undrar helt ärligt om man kan gäspa käken ur led.

Eller så är det bara så enkelt. Att jag inte får tillfälle att sova ut, aldrig någonsin är utvilad, aldrig får chansen att liksom komma ikapp lite grann. Jag blir avbruten. Det är inte ofta jag får sova så länge åt gången att jag når djupsömn några längre perioder. Ah, kanske är det därför...