Jaha, så var det dags igen. BH-dags. Det är en svårt ångestladdad företeelse som jag brukar undvika in i det sista. Men se, såhär halvvägs in i graviditeten börjar bröstkorgen svälla och därmed är stl 75J för litet. Sista veckorna har det känns som att rycka loss plåster på kvällarna när jag tar av BH:n. De gamla BH:ar jag har i stl 80 är för små i kupan.
Det enda glädjande i det hela är att det är lättare att hitta lagom stora kupor i stl 80 än i stl 75. Så med såväl hopp som förtvivlan tog jag 3-åringen i handen och stövlade in i underklädesaffären.
Jag plockade åt mig en stl 80I i en modell jag brukar ha. Till att börja med. Det var faktiskt succé med en gång. Otippat. Och tack vare 80 runtom fanns det mycket att välja på och den späda lilla expediten sprang som en tätting och lämnade olika modeller till mig att prova.
Problemen kom i samband med att jag bad henne leta fram en vit BH. Efter 4:e modellen var det nästan så att jag tappade modet. Storleken fanns, men de satt så illa.
Men hon gav sig inte och kom till slut gående med en modell hon kallade full shape. Vit som snö. Men ajajaj... den där klumpen i halsen kom smygande. Usch.
Jösses. Så mycket tyg.
Någonstans långt bak i huvudet minns jag åsynen av farmors BH när jag var liten, där de hängde på sttäcket på tork i trädgården. Enda skillnaden var att farmors var hudfärgade, vilket jag av just den anledningen idag inte klarar av att köpa själv.
Ska jag, inte ens 40 år fyllda, ha farmor-BH?
Med lätt darrande haka plockade jag av det omfångsrika stycket tyg från galgen och krängde den på mig.
Å ve och fasa, den satt skapligt. En farmor-BH. Uppgiven, inmålad i ett hörn, beklämd och helt utan möjlighet att påverka situationen, rafsade jag ihop sakerna, klädde på mig och gick ut till kassan, betalade och lämnade affären, betydliga hundralappar senare. 2 mörka BH:ar med viss tjejvibb och lite självkänsla kvar och en vit farmor-BH... helt utan sensualitet, smicker eller finkänslighet. BH:ns funktionsmotsvarighet till barnen fleecefordrade galonoveraller och gummistövlar. De fyller sitt syfte. Punkt. Varken mer eller mindre.
Min enda tröst den här regniga och tråkiga novembersöndagen är att jag får nåt för pengarna. Jämfört med de spröda och genomskinliga små A- och B-kuporna som klär väggarna inne i affären får jag lite mer valuta för mina hundralappar. Man skulle kunna sy örngott av mängden tyg i min farmor-BH. Om ca 2 år, när jag opererat ner brösten, kanske det är precis det jag ska göra. Eller kanske tygpåsar att handla på ICA i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar